Sidor

lördag 1 maj 2010

VÄRLDENS FRÄMSTE

VÄRLDENS 100 FRÄMSTA FRONTFIGURER har brittiska popmagasinet Q listat i Mars numret. Liam Gallagher toppar listan, och inte mig emot. Men man kan fråga sig, hur man ska tolka valet. Säger det mest om hur tidningen lever envist kvar i britpopens 1995 eller bristfällig uppdatering?


Our kid eller ”Lillebror” Gallagher motiveras med hjälp av en hans största fans, Tom Meighan, sångare i mediokra Kasabian, som beskriver Oasis-sångaren som ”odödlig”.

Listans relevans och betydelse ter sig tämligen grumlig. Bäst i test? Störst enligt bedömare eller publik och skivframgångar? Inget av dessa kan egentligen tala för Manchester (stadsdelen Burnage)-sångarens fördel. Om man inte backar bandet tillbaka till just 1995, då var han tveklöst ”sångare i världens största (bästa) band”. Eller ”Större än Gud” som man själv kallade sig.

Och skulle man räkna upp 90-talets främsta sångare/frontfigurer, då skulle Liam överlägset stå högst på prispallen, i min historiebok. Ingen annan har utstrålat rock n roll som han. Ingen annan har inspirerat mig till popmusik som han. Ingen annan har sjungit som han.


För övrigt hittar man Gallaghers tidigare rival, Blur sångaren Damon Albarn på 6:e plats. Och på 10:e plats ligger Liam Gallaghers stora idol, John Lennon. Efter Liam ligger U2 sångaren Bono, vilket kan ses som något upprörande (inget ont om U2, men sångaren har blivit en seriefigur, dessvärre… skippa simbrillorna!)

I artikeln om Liam Gallagher, står det att om man är 35 år och bekymrar sig för amorteringar, ja då är väl Chris Martin (Coldplay) att föredra. Men om man är runt 20, blir det Liam Gallagher. Varför? Jo, han lever för evigt och utstrålar ungdom och frihet.
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar