En enastående studie i mänsklig förnedring (2008) är den första filmen (i Sverige) som har filmats med hjälp av mobiltelefoner. Handlingen kretsar kring deprimerade filmaren Patrik Eriksson (spelar sig själv). Hans flickvän verkar lämna honom, och han har svårt att acceptera Ensamheten. Hans vänner (filmregissören Ruben Östlund och Eric Hemmendorff) filmar honom under hans komplicerade sökande efter Kärlek. En tillvaro kantad av hopp, förtvivlan och tröst.
Intrigen är vi väl bekant med sedan förr (och kanske hejdlöst less på?).
Filmen är (fejkdokumentär eller inte?) dock genomtänkt dramaturgiskt och det tekniskt opolerade bildberättandet skapar en onekligen hög och genuin närvaro känsla. Vem kan inte känna annat än ideligen sympati för huvudpersonen Patrik?
Det blir som en slags nutida, kaxigare korsning av Lasse Hallströms En kille och en tjej (1975), Steven Soderberghs Sex lögner och videoband (1989) och ett avsnitt från ett valfritt UR-program om att vara ung (kom igen, 30 plus måste väl ändå ses som det, eller?). Det här är enastående roligt, fyndigt, charmigt och fyllt av mänsklig värme. Ett måste för varje person som ser sig vara filmintresserad.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar