AT AT AT
Förväntningarna är minst sagt höga när ett av mina favoritband, Wilco kommer till Cirkus i Stockholm (23/5). Säg vilket existerande band kan infria dylika eskalerande krav?
Och det är egentligen ingen dålig spelning Wilco bjuder på:
Under nästan 2 och en halv timme spelar bandet oavbrutet, mest från senaste albumet, Wilco (the album) och Yankee Foxtrot Hotel (2002). Man hoppar vilt mellan olika genrer och byter instrument. Och sångaren/låtskrivaren Jeff Tweedy är på gott humör (”I Like this place, and we like the city, its assym”), en mäktig all sång ges under Jesus etc,Sonny Feeling låter gudomlig, extra nummer i snygga Beatles pastischen Humming bird och vi får till och med höra Shot in the arm (Asstray says you were up all night…glimmrande textrader)– redan som tredje låt i inledningen.
Men det blir ändå långtifrån den konsert jag SÅ gärna vill höra och uppleva.
Plusen överskuggas av kvällen stora minus. Den så kallade ”tillgången” gitarristen Nels Cline tar alldeles för stor plats. Flera gitarrsolon ter sig oändliga och outhärdliga mått och leder till gnissel och kort sagt – bara oljud. Öronproppar räddar livet på mig denna kväll.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar