Anteckningar från en f d tonårsidol

Vad är rimligt och förvänta sig av en biografi om en aktör och tonårsidol (främst flickidol) som denne?
Vissa skulle nog säga att man överskattar Rob Lowe och är alltför generös med och ge honom alltflera läsdagar. Han är ju knappast någon Marlon Brando.

Belackarna är nog flera än själva beundrarna. Men kanske inte. I USA har han ju fått ett slags uppsving mycket tack vare den populära serien Vita huset (1999-2006).

För egen del växte jag upp med honom och hans brat pack kompisar. Filmer som The outsiders (1983), Youngblood (1985) och St Elmos fire (1984) såg man inte bara en gång, om man säger så. Han förekom en del i ungdomstidningen OKEJ, och hans "sex-affärer" blev hett stoff i slutet av 80-talet. Skandalen som handlade om en sex-video får en ganska liten betydelse i boken.
Hans biografi känns "lagom" och dessvärre ganska konventionell, bjuder inte på några större insikter ("när man äntligen blivit vuxen....slutar man tänka på varje kvinna , om hon skulle vilja ligga med en") eller överraskningar. Det är dock aldrig tråkigt, men någonstans saknar man ju en historia, myter, anekdoter som präglat kultfilmerna som han medverkat i.

 Visst ägnas det flera sidor åt Francis Ford Coppola och inspelningen av The Outsiders. Men det är sällan några intressanta detaljer eller berättelser som behandlas. Man förstår att det var en speciell tid för Rob Lowe, eftersom det var hans första film, och han skapade särskilda band med många jämnåriga och liksom honom unga skådespelare på gång i Drömfabriken.

Det bottnar en osäkerhet i Rob Lowe som är intressant, men den slätas över, då han i slutet på boken ser om The Outsiders (director´s cut) och med de scener som klipptes bort. Lowe noterar att han ser pojken , en ung man som drömde om och bli skådespelare. Han finns inte längre kvar i dag.

Det finns ett litet fint skildrat minne om hur Rob Lowes skådespelardrömmar väcks till liv. Han ser Telly Savalas, stjärnan från Kojak ge autografer. Lowe har  förberett sig mer än andra. Han har med sig en godis-klubba, eftersom han vet att tv-hjälten älskar klubbor. Det råder smärre hysteri och pojken Rob Lowe kommer aldrig fram till idolen. Han hindras av säkerhetsvakter i kön. Däremot ger han klubban till en av Savalas vakter. Lowe ser sedan hur idolen tar emot den och kastar den genast i närmast soppkorg...

Lowe beskriver sig själv som lite utanför och töntig i skolan.  Leken och skådespeleri var inget som uppskattades av omvärlden. I skolan kunde han kallas för "bög" för hans teaterintresse. Som ung skådespelare på jakt efter ett genombrott och identitet träffar han en kväll genom sin agent en jämnårig aktris. De äter middag tillsammans, och de pratar båda högt, entusiastiskt och länge om teater och skådespeleri. Hon verkar attraherad av honom. Lowes dåvarande flickvän finns också med på middagen, men har svårt och förstå vad dem pratar om. Den unga flickaktiga aktrisen säger att hon alltid kommer syssla med teater. Så blev det också. Flickan växte och blev kvinna. Hon blev Sarah Jessica Parker.

Vad är då rimliga förväntningar på en Rob lowe biografi? Mina förväntningar är för stora. Alltför stora. Vill ju att han ska "bjuda till mer". Visst nämner han dåvarande flickvännen Melissa Gilbert och deras stormiga förhållande som figurerade åtskilliga gånger i så väl i OKEJ såsom i Svensk Damtidning. Hans romans med prinsessan Stephanie av Monaco, verkade vara en "snabb avklarad affär".

Lowe sökte länge efter ett filmgenombrott. Hans kompisar Tom Cruise och Emilio Estevez blev världskända  med  Top Gun (1986) respektive Breakfast club (1985) , men vad skulle hända med honom?

Länge tackade han nej till hockey-filmen Youngblood (1985). Han trodde inte på filmen, och dessutom kunde han inte åka skridskor.
Men han lät sig övertalas, och det handlade främst i brist på andra rollerbjudanden. Han fick nu återförenas med "storebrodern" Patrick Swayze från Outsiders. Texas-sonen Swayze var inte som de andra unga skådespelarna, han var gift, hade bakgrund inom dansen och balett och han verkade "galen" på ett skönt sätt. Prestigelös, kul, avslappnad och generös. Swayze skrev låten She´s like the wind till filmen, men den kom inte med. Det blev istället en hit i världssuccén Dirty dancing (1987).

Under inspelningen av Youngblood blir han erbjuden rollen i St Elmos fire (1985) som den törstige saxofonspelaren Billy Hicks. Vid varje ledigt tillfälle övar han på instrumentet. Han spelar återigen mot Andrew McCartney som han spelade mot tidigare i Jonathans frestelse (1983). McCartney beskriver han som "intellektuell" och "väldigt olik honom på många sätt". När han filmar St Elmos fire blir han god vän med Demi Moore. De gör sedan Härom natten (1986) som blir Rob Lowes stora hit, den succé han så länge hoppats på....

Dubbelspel (1988)

Lowe och James Spader i Curtis Hansons thriller Bad influence (1990)

I slutet av 80-talet hamnar han på dekis, alkoholmissbruk och alltför många filmfloppar. Det skulle dröja nästan ett helt decennium innan Rob Lowe finner sin plats igen. Och ironiskt är det tv som blir hans "räddning". Han började sin karriär som barnstjärna i tv-serien A new kind of family (1979). 20 år senare spelar han Sam Seaborn i Aaron Sorkins Vita huset. I serien spelar han mot en av sina bästa kompisars (Emilio) pappa, nämligen Martin Sheen.

I Biografin Rob Lowe ; stories i only tell my friends (2011 bantam press) visar på den stora kontrasten/glappet mellan Idolens upplevelser, arbete och professionella hållning och fansens och deras minnen av filmerna. Man förväntar sig större historier, en magi över filmerna, men för Rob Lowe och många flera är det bara "Jobb" , bara filmer som förbättrade karriären. Det lämnar en tomhet. En tomhet som är svår och hantera.
TA