Fenomenal!

Läkaren Bill (Tom Cruise) och hustrun Alice (Nicole Kidman) lever med dottern ett
till synes harmoniskt familjeliv i ett finare område i Manhattan, New York.
Men under ett dygn vänds det upp och ner på tillvaron.

Paret går på årlig julfest hos Ziegler (Sydney Pollack). De uppvaktas på varsitt håll. När de sedan är hemma i den fashionabla lägenheten, börjar den fina fasaden genast krackelera.

I sängkammaren förbereds kärleksakten. Alice röker braj. Bill klär av sig och rör vid henne. Men allt blir fel när de inleder ett tankeväckande samtal om svartsjuka, kvinnor och män, sex, attraktion, otrohet, och om äktenskapets falska trygghet....

Bill får nu höra en berättelse om vad som hände förra sommaren på familjens semester. Detta gör honom besatt och alldeles upptagen av svår svartsjuka....På dygnets senare timmar blir han indragen i en härva som inte liknar någonting annat. En härva med spel, lögner, sex, mystik och farliga ting. Vad har han gett sig in på? Hur högt pris måste han betala?

Det är nästan lite som man skäms eller snarare blir generad över hur man glömt bort den här filmen, Eye wide shut (1999). Hur har jag kunna göra det?
 Har inte sett den sedan den gick på bio i Sverige. Jag var någon annan då. Det präglade då naturligtvis hur jag upplevde filmen. Idag är det annorlunda. Det räcker bara och se vinjetten eller förtexterna så är jag i alla fall hel-såld. Remarkabel musik, någon slags fanfar eller klassisk musik av Dmitri Shostakovich (Jazz Suite # 2) som låter bekant och sätter direkt ton på Stanley Kubricks sista film. Det här är ingen vanlig film som du bara ser och sedan lämnar du den och den dig.

Nej, den lever kvar. För alltid.
Det finns något outtalat obehag, en antydan till något skrämmande som vilar över hela berättelsen.

Stanley Kubrick gör det han verkligen behärskar när han är på rätt humör; han välkomnar oss in i en alldeles egen värld. Ett alldeles eget universum. Du är alldeles fast i den världen och låter dig fullkomligt förlora dig i den. Varje scen, varje bildruta är kopiöst genomarbetad. Det sägs att filmen Eyes wide shut också tog sig in i Guinness rekordbok, för dess unika långa inspelningsperiod (som sträckte sig över 15 månader)

 Man kan nästan förstå varför. Det kännetecknar ju perfektionisten Stanley Kubrick. Inget fick ju lämnas åt slumpen. Och hans "kontroll" gav ju resultat och skapade ren och skär film-magi, som ingen annan.
Det är  också en film som inte serverar svaren och historien lämnar mycket över till betraktaren. Det förminskar, naturligtvis, inte filmens mystik, myt och fascination.  Det går inte och se den här filmen utan att bli berörd. Och det är väl en film som enkelt skapar två läger ; antingen älskar man den eller så avskyr man den, minst sagt. Det är en extremt kärnfull film-upplevelse!

 Som sagt det blev Stanley Kubricks sista film, och snacka om att regissören slutade på topp.  Har nog aldrig sett maken på sånt inspirerande skådespeleri från en sådan som Tom Cruise som här. Nicole Kidman gör också en av sina mest kraftfullaste rollprestationer i karriären. Vill minnas också att paret skilde sig i samband med filmen och detta fick överskugga filmen i sig, tyvärr.

Noterar även dem starka birollerna, Sydney Pollack är kung och vår egen Marie Richardson förtjänar respekt.
Pollack ersatte för övrigt Harvey Keitel som var påtänkt rollen från början.http://www-cgi.cnn.com/ASIANOW/time/asia/magazine/1999/990809/cover1.html

Eyes wide shut är en lektion i filmkonst. Dialogen är utsökt och det är en sådan utmärkt berättelse med så många nyanser och intressanta frågor. Bills fantasier eller besatthet berättas i form av gråa bilder på hans hustru och en potentiell älskare. Det är skildrat i slow motion och grått ljus, och gnager verkligen , äter upp honom fullständigt. Det finns en laddning, en dynamik inte minst mellan Kidman och Cruise, och visst hade det varit skoj och höra Bergmans syn på filmen.  Det är ju Scener ur ett äktenskap fast i Stanley Kubricks vidunderliga värld.
Det finns filmer man kan bli så galen förjust i. Eyes wide shut är en sådan. Och ingen annan än Stanley Kubrick hade kunna göra den här sortens film. Fenomenal!
TA