Inledningen i 15:e delen i Johan Falk-serien Kodnamn Lisa (2012) är enormt rafflande och här lyckas man skapa en intensitet, ett tempo, ja ett tryck som flera avsnitt i serien försökt komma kring, men inte varit närheten av...


Falk väcks av sin hustru (Marie Richardson), som tycker sig höra ljud av människor utanför hemmet. Och mycket riktigt. Frank Wagner (Joel Kinnaman) med flickvän (Ruth Vega Fernandez) och barn beväpnad står och knackar på dörren. De har just klarat sig ur ett mordförsök i deras lägenhet i centrala Göteborg.

De kommer  helskinnade från attacken, men en ryggsäck lämnades i bostaden. I ryggsäcken finns deras drömmar. Alla pengar som Wagner tjänat in under åren han jobbat för polisen som infiltratör. De har planer att flytta till Toscana och driver en restaurang. Och leva det goda livet.
Nu vill ryska maffian se Wagner och hans familj döda.
Samtidigt beskjuts flera poliser och andra kontakter till myndigheten....
Det är smått rörande och följa Wagners rädsla, och skräck och frustration över sin situation. Han har blivit avslöjad, hans dokument med sitt kod-namn har "kommit ut" och hamnat i fel händer....
Och där står han. Utan polisens uppbackning. Vem kan han lita på? Johan Falk....

Det finns likheter eller inspiration här från amerikanska serier , inte minst The Wire. Flera av karaktärerna har man lärt känna under serien och följer nu med större intresse, som t ex Seth (Jens Hultén) och Sophie (Meliz Karlge)...
Uppgörelsen i Nordstan är inte bara blodig, vansinnigt snyggt och välgjort, och i klass med flera av actionscenerna i Noll tolerans. I eftertexterna hyllas den verkliga infiltratören Peter Rätz.
TA