I Wes Andersons andra långfilm (som han skrev ihop med Owen Wilson) Rushmore (1998) ser vi den 15-åriga studenten Max Fischer (Jason Schwarzman) flitigt engagera sig i diverse föreningsliv. Hans studier blir dock drabbade, och som en rektorn Guggenheimer (Brian Cox) tröttsamt noterar, "han är en av våra värsta elever på skolan"....

Fischer måste rycka upp sig om han ska undvika och relegeras från skolan. På privatskolan Rushmore, går det mestadels rikemans ungar. En gästföreläsare från industrimannen Blume (Bill Murray) håller ett eldtal: "ni som inte kommer från rika hem, kan alltid under er studietid inrikta er på och sätta dit dem rika. Rika barnen föddes så och kommer förbli sådana, men karaktär kan dem aldrig köpa för pengar"...
Fischer (vilken kommer från enklare förhållanden, son till en barberare) blir inspirerad och inleder en stormig vänskap med Blume (vars söner går på skolan) och förälskar sig i dagisfröken Miss Cross (Olivia Willams)....
Det blir en berg och dalbana till termin, och där Fischer får se sig efter ett nytt "jag" då han relegeras från Rushmore och hamnar på en allmän skola....

Filmen håller kanske inte rakt igenom, men stundtals är det riktigt underhållande, småroligt och fyndigt och smart som är Andersons främsta kännetecken. Musiken är också högklassig, The Faces, John Lennon, Kinks m.m. Och visst är det också kul och se filmens huvudkaraktär göra teater av klassiska filmer som Serpico (1973) och Apocalypse now (1979)....
Connie Nielsen (Gladiator) och Luke Wilson dyker upp i små roller....

Rushmore belyser frågor kring vem är vuxen och tänk om vi aldrig växer upp, när det kommer till relationer och människor? Frågor och problematik som verkar ligga Wes Anderson varmt om hjärtat.
TA