Vass Schumer i Apatows härliga mix av humor och allvar

26-åriga Amy (Amy Schumer) jobbar som journalist i New York. På hennes redaktion jagas sensationer och rubrikerna får gärna innehålla så mycket sex som möjligt.
Amy lever också sexuellt fritt och låter sig inte fastna i krävande eller ansvarstagande relationer. Hon lever egentligen efter sin faders devis; "monogami är inte möjligt och leva efter".




När hon en dag intervjuar en framgångsrik och charmig idrottsläkare , Aaron O Connors, förändrar hon attityd.... Hon blir förälskad och allt vore ju finfint , om hon nu inte började fundera över rädslor och fel på sig själv och sin pojkvän....
Samtidigt som Amy försöker hitta sin egen väg, tar hon hand om sin fotbollsintresserade (Mets), åldrande fader som lever på vilohem (enligt fadern är det rena sexorgier på vilohemmet bland alla "gamlingar". Det liknar ett Playboy mansion, säger han irriterat).

Hennes relation till sin syster är blandad, både vänskaplig och fylld med skratt men också ansträngd. Amys syster lever sedan många år "ett ordnat liv" med man och barn och anordnar med jämna mellanrum så kallade "fester" med andra hemmafruar.

Detta till Amys stora förskräckelse. Hon är skeptisk till hemmafruarna som hon säger liknar en "sekt" och även till sin systerson som är alltför präktig och "lillgammal".

Omtalade komikern Amy Schumer bär upp filmen Trainwreck (2015)  - ordentligt. Hon är något av ett komiskt fynd och hon firar flera triumfer , många många gånger i den här filmen. Som i andra Judd Apatow filmer är det ojämnt och inledningen är trevande och kanske inte jätteövertygande. Men det "växer" och Schumer är rolig och vass och flera repliker och scener får även en humorlös tittare som mig själv att faktiskt småskratta igen.

Schumer och Bill Hader hittar också rätt "kemi" och jag kan gilla att det blir en kärlekshistoria mellan två komiska talanger , än säg det slitna gestaltningen av en smått hysterisk chic lit, a ´la Sex in the city eller Bridget Jones möter HUNKEN.....

Måste säga att Judd Apatow fortsätter efter This is 40 att utvecklas och är på god väg och finna en härlig mix i sitt filmskapande mellan allvar, humor och någon slags samtidsskildring. Här finns en sensmoral som känns tidlös och som ständigt kan formuleras som tänkvärt mantra: Du behöver försöka och anstränga dig om du vill komma någonstans i livet. Och var inte rädd för och misslyckas.

Och som i tidigare fall när det gäller Judd Apatow finner han humor i referenser till populärkultur, den här gången är det Billy Joels Uptown girl. Hurra!
Och visst är det kul och se Tilda Swinton, igen?
TA