The Boy

BIO
THE BOY
Skräck
Sverigepremiär 5 februari
Medverkande: Lauren Cohan, Rupert Evans, James Russell med flera.
Regi: William Brent Bell
Längd: 1 timme 37 min (Från 15 år)
Betyg: AT AT AT AT

I boken Reel terror skriver författaren David Konow om skräckfilmens historia. Och dess anseende. Han nämner Oscarsgalan 2009 där Twilight-skådisarna Kristen Stewart och Taylor Lautner introducerar ett segment som ska hedra skräckfilmen som genre och enligt Konow visar det tydligt på hur lite branschen tar skräckfilmen på allvar. Hyllningen visar alldeles för mycket cgi-effekter och inte mycket vad som kännetecknar riktig skräckfilm, han skriver "Johnny Depp in Edward Scissorhands?" En känd journalist Jay Fernandez på Hollywood reporter skrev efter inslaget "The idea was to bring back some respect to the genre, consider that mission run through a wood chipper".  Kort sagt, istället för att hylla genren, sågade Hollywood skräckfilmen jäms med fotknölarna.

The Boy är något sällsynt som skräckfilm som visas på bio. Inte många skräckfilmer visas på stora duken i dessa dagar, annat var det förr i tiden. 70-slutets slut och i stort sett hela 80-talet stod skräckfilmer som spön i backen på repertoaren. Har genren tappat sitt grepp om den största gruppen biobesökare, dvs tonåringar? En fråga som får dissikeras i en annan krönika, men kanske är det fortfarande så att kända franschises, som Terror på Elm Street, Motorsågsmassakern, Fredagen den 13:e drar publik, eller nyare serier som Paranormal activity, men okända projekt utan känd historia har svårare att dra publik?

Hur som helst. The Boy; Först och främst; Den fjärde AT:n i betyget är lite vinglig men faktum är att denna skräckis om en porslins-docka är både så pass läskig, välspelad och hyfsat originellt berättad och gjord att den förtjänar ett högt betyg.
Dockfilmer har det ju gjorts tretton på dussinet och de mest kända är förstås serien om den onda dockan Chucky som det gjorts sex stycken av.

I The Boy, skriven av Stacey Menear som nu figurerar på Hollywoods prestigefulla "Black list" över de bästa o-producerade filmmanusen i år, möter vi amerikanska barnflickan Greta (Cohen) som fått jobb hos en excentrisk familj på engelska landsbygden och när det går upp för henne att det är en porslinsdocka vid namn Brahms som hon ska passa medan de är borta på semester blir hon först väldigt ställd och orolig. Men det är bra pengar och hon tänker att det är ett lätt jobb och dessutom kommer hon bort från sin misshandlande pojkvän där hemma och kan skaffa sig lite distans till saker och ting.

Men när hon inser att listan på saker hon måste göra för att Brahms ska trivas och inte bli besvärlig verkligen måste följas och inte struntas i, som hon till en början gör med mystiska konsekvenser, blir hon livrädd och förstår att det är bäst att följa reglerna annars kan det gå illa. En gång i veckan får hon besök av hålans charmör, som levererar mat till henne, och de unga två börjar känna viss attraktion till varandra (förstås), men Brahms verkar långt ifrån förtjust...

Till en början är The Boy i stort sett som en checklista för skräckfilmer; ensam ung kvinna kommer till ett typ kråkslott. Ingen är hemma. Hon ropar: Hallå? Hallå? Är det någon hemma? Hon blir tokskrämd av charmören när han bara dyker upp bakom henne och sen förklarar att paret är på väg hem. Men, säger han, de är lite udda, lite speciella, bara så du vet...Greta får kalla kårar av huset och dess ägare och inte minst när de presenterar Brahms, som de kallar för deras son. Paret är skumma och dessutom ganska gamla och Greta märker direkt att det är bäst att spela med när de förklarar hur hon ska ta hand om Brahms.

Men kanske en halvtimme drygt in i filmen så händer något och The Boy tar en liten annan väg än många andra dockfilmer och blir, från att ha börjat på ett väldigt förutsägbart sätt, ett oväntat bra bidrag till en genre som nästan funnits lika länge som filmen funnits som konstart och berättarform.

En stort bidragande orsak till filmens styrka är faktiskt Lauren Cohan, som kunnat ses i bland annat i tv-serien The Walking dead (som Maggie) och snart är aktuell i Batman Vs Superman: Dawn of Justice. Hon är en stark leading lady och är nästan i bild hela tiden och dessutom ofta i extrem närbild och att agera i en skräckfilm på ett sätt så att publiken håller sig på stolens kant istället för att brista ut i skratt är inte en dans på rosor. Precis som det är svårt att göra en bra skräckfilm så är det svårt att vara skådis i en skräckfilm och komma ut på andra sidan med hedern i behåll. Men en skräckis är ofta inte bättre än sina skådisar eller sitt manus.

The Boy är inget mästerverk, men manuset är välskrivet och lite annorlunda och skevt, och filmen hade tillräckligt mycket hoppa-till-scener för att fylla den kvoten och, ännu viktigare, tillräckligt mycket mod att vara nedtonat läskig och mod att förlita sig på en suggestiv, visuell ton och krypande känsla som tillsammans med några oväntade turer skapade en solid och underhållande skräckfilm.
Vi har nog inte sett det sista av den här dockan heller...

GS.