Det kanske inte var något bra tecken.
Å andra sidan hur länge har jag inte väntat på och få se Marisa Tomei och Hugh Grant i en romantisk komedi? Det är ju lite för bra för och vara sant.
Två "giganter" , får man väl säga, på sina vis....
I The Rewrite ser vi en manusförfattare i Hollywood som är på dekis, och han lever mest på äldre meriter. Jobben kommer inte längre för en sådan som Keith Michaels (Hugh Grant). Hans agent skickar honom motvilligt till det lilla samhället Binghamton.
Michaels får en tjänst som manus-lärare vid stadens college. Han är till en början ganska ljummen inför uppdraget och ser väl "knäcket" mest som ett sätt och dejta unga tjejer. Men något ändras i honom, och i hans sätt och förhålla sig till klassen, undervisningen och sitt eget skrivande efter mötet med Holly (Marisa Tomei), en singelmorsa som börjat plugget igen...
Det är bara att beklaga att Hugh Grant har blivit så trött och en sådan slät och nästan parodisk figur. Han är bara en skugga av den han en gång var. I The Rewrite går han på autopilot , och det är nästan genant och se honom här, han ler sitt "charmiga leende" som gjort honom till ett världsnamn, men det känns mekaniskt. Varje replik han avfyrar känns nästan som en karikatyr av honom, och jag tänker nästan på Roger Moore, när han försökte göra filmer efter 007-karriären, och ibland tror jag faktiskt att den Hugh Grant som rör sig här , är inte Hugh Grant, utan bara Rob Brydon som driver med honom.....
Nej, det blir bara för mycket, "aristokraten" Hugh Grant , fast i en romantisk genre, och vad är svårare än att och åldras , fastkedjad i roller , karaktärer som man gjorde bäst för nästan 20 år sedan?
Skämten håller ingen större klass, och Grant är gubb-sjuk och det blir väl tydligt att det som han briljerade med i 2002 års Om en pojke, inte går och upprepa i Marc Lawrences (Miss Secret agent) film The Rewrite. Det blir mest en gäspande pinsam uppvisning där själ, hjärta, finess, charm och romantik saknas....
Marisa Tomei då?
Hon är som alltid förtjusande , och hon är till skillnad mot Grant mer bekväm och levande. Hon är mer ledig i sin roll och kanske går hon på rutin också, men det är inte alls lika synligt som det är med britten....
Filmen i sig är snäll, avslagen och vill gärna vara mysig, och det blir väl en slags fantasilös och alltför blek mix av Bad teacher (2011) möter Om en pojke....Det får väl den gärna vara, men som romantisk komedi är den av det sämre slaget. En betydande kvot som är avgörande i sammanhanget är ju konflikten eller frågan: Kommer kärleksfåglarna få varandra?
I The Rewrite finns det inte en tillstymmelse till och ställa oss den frågan....
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar