Sidor

lördag 9 januari 2010

Svårt att stå emot propagandan



SVT visade Country music awards (CMA)  nyligen (5/1), på bästa sändningstid. Man kan fråga sig om det var bifogat. Vari ligger allmän intresset, att visa något som är mest en amerikansk angelägenhet?

Såg man som jag hela spektaklet, finner man ändå någon form av underhållningsvärde. 
På countrygalan CMA prisas en av programledarna till "Årets manliga sångare". På Countrygalan CMA utropas det som ett mantra: countrymusiken är  hederlig och ärlig musik, och att den handlar om känslor och om "vanliga människor".

Klart roligast är sångaren Darious Ruckers uppträdande. Det är  anmärkningsvärt att före detta sångaren i ett av 90-talets mest utskällda popband, Hootie and the blowfish, fortfarande står upp. Låten är dock inget att hurra för. Noterar också att en annan kritikerutskälld artist Dave Matthews uppträder, men han överraskar inte. Billy Gibbons från Zz Top gästspelar med Brooks and Dunn,  och skägget är så där långt som jag minns det.  

Vi bjuds på föga  country av den äldre skolan i sammandraget av Country music awards 2009. Det som kallas country här är slick, mainstream paketproducerad FM-pop, med en och annan fiol och steel guitar. Närmaste vi kommer, "traditionen",  Kris Kristoferson delar ut priset "Bästa sångerska". Priset vinns av den 19-åriga sångerskan Taylor Swift. Swift  tar hem de tunga klasserna, Årets album, video, sångerska, underhållare. Hon har ett ordentligt stöd i form av tonårstjejer som viftar med flaggor och plakat och sjunger hysteriskt med i hiten Fifteen.


Och under några minuter blir jag bortgjord. Kluven om Taylor Swift. Är det bra pop/country? Eller håller jag på att omvändas, och bli en del av produkten av en och halv timmes sydstatspropaganda?
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar