Allt är inte guld som blänker...

Så var Guldbaggegalan över för den här gången och faktiskt så blev det så nu att jag inte såg den, lite mot slutet när Bästa film skulle utnämnas, men jag har alltid sagt innan till kollegor och andra att jag kommer nog inte titta för det brukar bli så pinsamt och förutsägbart och allt, men så kollar jag ändå och sitter och blir förbannad!
Men nu såg jag inte galan och det kanske var lika bra det. Hade nog bara surnat till och tyckt att allt och alla sög men Johan Glans skötte sig tydligen bra som vanligt och Noomi Rapace som vann för bästa kvinnliga huvudroll (förvånad någon?) sa bara "tack, tack och tack" och sen inget mer. Är nog mer än trött på filmen och sin rollfigur vid det här laget.
Och jo! Jag såg ju en rolig grej, en "reklamfilm" för Göta Kanal 4, en snutt som visade på att de skulle försöka flirta med juryn till nästa år med att göra en svår och smal Göta Kanal. Ganska kul faktiskt!

Bästa film blev alltså Män som hatar kvinnor, som även vann för bästa kvinnliga huvudroll och fick publikens pris för bästa film.
Lisa Siwe fick för bästa regi (I taket lyser stjärnorna). Helt obegripligt att inte Fredrik Edfeldt som regisserade Flickan, förra årets bästa svenska film, fick priset, men, men...

Bästa manliga huvudroll gick till Claes Ljungmark för Det enda rationella, har inte sett den så jag kan inte uttala mig.
Kvinnlig biroll Anki Lidén för I taket lyser stjärnorna och manliga biroll gick till Kjell Bergqvist för Bröllopsfotografen som också tog hem pris för bästa manus skrivet av regissören själv Ulf Malmros.
Enda priset Flickan fick var för bästa foto och det var den verkligen värd.
Även om jag inte var så gaga över Man tänker sitt så var det märkligt att den blev helt utan priser.

Förresten - läste intervjun med manusförfattaren till Flickan, Karin Arrhenius och blev lite förvånad att hon inte tyckte föräldrarna till flickan (som man aldrig får veta namnet på) gjorde nåt konstigt när dom sticker utomlands och lämnar henne ensam i den oansvarige fasterns vård en hel sommar. De ska ju iväg och göra nåt viktigt, rädda barn i en annan världsdel. Visst, men deras eget barn då! Okey att hon lär sig mycket av att vara ensam, hon kommer ur sig skal och utvecklas och allt sånt, men själva kärnfrågan är ju ändå hur föräldrarnas ansvar och moral, gör de rätt bara för att de ska ska "rädda världen"?

Men, det är ju klart Arrhenius måste ju säga så för att annars skulle det inte blivit någon film dessutom är det ju en verklighet, det var det då när filmen utspelas och är det idag fast på ett annat sätt.
Men det blir ju inte mer rätt för det, eller?

GS