En film du ogärna ser med din flickvän

New Order sångaren Bernard Sumner döpte sitt senaste band, Bad lieutenant, efter filmen från 1993, i regi av Abel Ferrara.
I engelska popmagasinet Q erkänner Manchester-sångaren sin kärlek till filmen Bad lieutenant. Samtidigt avslutar han: "det är väl dock ingen film man ser med flickvännen".
Kunde knappast uttryckt saken bättre själv.

Harvey Keitels (magnifik rollprestation!) namnlöse poliskommissarie, är idag en karaktär som är vardagsmat för publiken i tv-serier och på film. En manlig karaktär som saknar rättspatos, moral och empati.

Men, 1993, då Bad lieutenant (Den korrumperade polisen) kom till Sverige var det ett smärre slag i solar plexus för  flera av biopubliken. Den vände upp och ner med polisfilmsgenren, nästan motsvarande för vad Clint Eastwood gjorde året innan med westernfilmen. Hans De skoningslösa (Unforgiven, 1992) nyanserade och nedmonterade myten av den gode cowboyen.

Harvey Keitels karaktär skiter i allt. Impulser, olustiga begär, djävulska lustar, - vad det nu må vara - styr hans vardag. Att agera professionell kriminalare är främmande i hans värld. Han jagar droger, spelar på basebollsmatcher, utnyttjar sin maktposition bland prostituterade och försöker utnyttja tonårsflickor. I sina droghallucinationer möter han Jesus och för en form av Samvetets dialog med honom. Naken, förnedrad av sitt eget självförakt, vansinne och förfall. En annan scen visar hur han ligger hemma i sitt eget hus, utslagen i soffan. På golvet skriker hans barn och öser leksaker på golvet.

Tragiskt och bäcksvart, men ändå, oförklarligt skrattar man , lite nervöst som betraktare. Är det chocken?

I början av Bad lieutenant  befinner sig polisen i en bil på en brottsplats. Sittandes i förarsätet och sniffar i sig hejdlöst kokain. Det knackas på den immiga fönsterrutan och Harvey Keitel får bråttom att gömma kokainet i innerfickan på tjänstekavajen.

Han går sedan ut ur bilen, oberörd och "påtänd", försöker han diskutera med kollegorna om eventuella bevis och spår som kan leda mordutredningen framåt. Det är bara en i raden av flera minnesvärda scener ur filmen Bad Lieutenant.

Jag hade nästan glömt bort den här pärlan, om det inte var för Bernard Sumners påminnelse. Vissa popidoler kan man fortfarande lita på.
TA

Andra minnesvärda/avvikande polisporträtt (i urval) :

Don Johnsons bakfulle polis i Dead bang (-89)

Ray Liottas snut som vägrar lämna paret Russel/Stowe i fred i Förbjudet begär (-92)

Tim Burtons otrogne MC-polis i Short cuts (-94)

Richard Geres mutade variant i Misstänkta förbindelser (-90) Gary Oldmans junkie i Leon (-94)

Matt Dillons rasist i Crash.