Espinosas vägval

Läser om hur Daniel Espinosa (Snabba cash) planerar en nyinspelningen av Jan Troells Vilhelm Moberg filmatisering Utvandrarna (1971) (Aftonbladet s. 30-31, nöjesbladet, 17 maj 2015, Jan Olov Andersson artikel). Detta väcker mer frågor än någon större inre ro.
Dels återigen dessa x antal nyinspelningar, har vi inte fått nog av dessa?

Varför göra om filmer som redan är fullständiga?
Och det blir ytterligare en aspekt på det hela. Filma en bok, och ge den filmiskt liv - som redan har ett filmiskt liv.

Espinosas svar är vettigt och handlar om att "historien måste ständigt berättas om igen, särskilt i dessa tider då flyktingar riskerar sina liv på medelhavet". Han har helt rätt i det. Filmer som vi inte kan få för många av:  är filmer om dagens flyktingströmmar , vägen till det nya landet och vilken ryggsäck de bär på. Tveklöst är det så.

Josef Fares Zozo (2005) är föredömligt välgjord och träffsäker. Om en libanesiskt pojke som separeras från sin familj under inbördeskriget och vi följer hans "resa" till Sverige. I skrivande stund tänker jag på Spielbergs Solens rike (1988)....

Mångsidige Michael Winterbottom och hans fejk-dokumentära men mycket angelägna In this world (2002) måste även nämnas i sammanhanget. Väldigt drabbande historia om två afghanska pojkar som försöker ta sig illegalt från Afghanistan till England. Har du inte sett den redan, så är det på tiden att du gör det!

Kanske har jag för höga tankar om Daniel Espinosa, men jag har ju väntat mig att han skulle göra något i stil med hans första film, Babylonsjukan (2004). En intensiv och uppkäftig "vuxen" ungdomsskildring i Stockholmsmiljö, men med bättre manus och mindre intresse för action och jakt-scener.
Ok, jag ska inte vara alltför dömande, vem är jag och sitta här och svartmåla en kreativ själs drömmar och kommande projekt?
Det kanske blir bra, det återstår väl och se.
Men förstå mig rätt.
Det känns lite som ett slöseri med talang och som sagt: en film som är redan gjord, varför göra en "uppdaterad kopia"?
Handlar det om att ungdomarna idag bara garvar åt 70-talets filmer och behöver ta till sig dessa berättelser  lika mycket som generationer tidigare?
I sådant fall är väl läsning och föredra framför filmen, om du frågar mig. Vilhelm Mobergs författargärningar bör inte glömmas bort, varken idag eller imorgon. Denna gigant.

Nu till något helt annat. Är det inte på tiden att någon i Sverige gör en film om Heliga Birgitta? Alice Vikander gör huvudrollen, givetvis. Daniel Espinosa, är du intresserad?
TA