Galne Max är tillbaka!

30 år efter Mad Max beyond thunderdome (1985) som blev mest känd för att Tina Turner var med när hon var som störst, kommer den fjärde filmen. Efter en hel del om och men. Spelades in 2012 men låg sedan i malpåse då filmbolaget inte trodde på filmen, men när vissa delar gjordes om under 2013 så blev hoppet större om att den skulle bli klar och tillslut fick George Miller, som även gjorde de tre första filmerna (1979-1985) göra klart filmen som först nu alltså har världspremiär bland annat i Sverige. 

Mel Gibson som spelat Max i alla filmer fram till denna, var även tilltänkt för Fury road men saker och ting hände och ställde till det (mest han själv...) men det blev Tom Hardy och han är perfekt för rollen även om jag personligen, likt nog många i min generation, alltid kommer förknippa Max med Gibson. 

För att göra en lång historia kort, jag är galet förtjust i denna film! Som ett fan av actionfilmer så är det inte lätt dessa tider då många saknar originalitet och bra stories och karismatiska skådisar (tänk Bruce Willis i Die Hard!). Och inte minst att det är så mycket cgi, dvs digitala effekter som gör att många filmer känns som att kolla på ett tv-spel.
Mad Max fury road är old school, ca 80 procent av filmen är inspelad med riktiga stunts, riktiga bilar och motorcyklar och de övriga 20 procenten är digitala effekter som stormar och förstärkning av miljöerna. 

Min favorit av Mad Max-filmerna är Road Warrior, den andra i serien, och fortfarande är det få actionfilmer som kan matcha den, det är typ Terminator 2 och Aliens som kommer i närheten. Fury road påminner mycket om Road Warrior och det den eventuellt saknar i story och handling tar den igen med råge vad gäller action, frenesi, temperament och galenskap.

Från i stort sett ruta ett och framåt till eftertexterna är det fysisk och vildsint action i två timmar. Filmen är både fristående de andra och en fortsättning på den tredje filmen. Regissören George Miller är en gåta. Han gör ikoniska Mad Max och Road Warrior, sen kommer den tredje som var okey, men inte mer. Däremellan gör han en episod i biofilmen Twilight zone (1983), sen Häxorna i Eastwick (1987) och Lorenzo's oil (1992). Vad gör han sen? Jo, det dröjer till 1998 då han regisserar familjerullen Babe- en gris kommer till stan, som ju blir en hit. Först 2006 ställer han sig bakom kameran igen och då med animerade Happy Feat, till vilken han även gör tvåan 2011. 

Och så på något vis gör han comeback med en ny Mad Max och det är som om det är ödet. Som om han är född att visualisera den galne överlevaren i ödemarken och hans öden och äventyr.
Karln är 70 bast men verkar haft lika kul som ett barn i leksaksaffär.
Man sitter i biofåtöljen och nästan skrattar nervöst för att det är så galet, så vågat, så...på riktigt och att det är ett hantverk som nästan glömts bort.
Mad Max fury road är både old school och (förhoppningsvis) framtiden inom filmhantverket. Det är så här film ska vara, borde vara när det känns både fysiskt och psykiskt, att man känner sig överkörd och lycklig efteråt.

Dessutom gör Charlize Theron sin bästa roll sedan Monsters och är så cool på ett tufft men mänskligt sätt som bara Sigourney Weaver som Ripley eller Linda Hamilton som Sarah Connor gestaltat tidigare. 

Nicholas Hoult (som vi minns från bl a About a boy (2002)) till vänster, bredvid Theron.

Jag har alltid tjatat om att Road Warrior varit en favorit och att biljakt-scenen i slutet på den varit oöverträffad, men frågan är om inte George Miller denna gång faktiskt överträffat sig själv i och med att han i stort sett gjort en enda lång biljakt i två timmar som tar andan ur er. Frågan är om Mad Max fury road faktiskt är den bästa actionfilm som gjorts?
En inte helt galen tanke.

GS.