Moores bästa 007-uppdrag bor i mitt filmhjärta livet ut

Under en längre tid har jag längtat efter och få se om den här filmen. Roger Moores femte Bond-film Ur dödlig synvinkel (1981). Flera rankar den som en av Moores bästa filmer i serien, och jag kan inte annat än instämma i den hyllningskören.

Det är klart att jag kan inte helt avfärda den nostalgi och trygghet och minnen som vilar runt den här filmen. Jag växte upp med den här filmen , kunde springa fort hem från skolan för att se den här filmen hos en kompis nära mitt föräldrahem. På den tiden var vi inte heller 15 år. Vi var betydligt yngre. Och som ni vet, agent 007s äventyr är och kommer alltid vara barnförbjudna. Ja, ni hajar, där har ni en del av barnens spänning: Se filmer man inte egentligen får se, och göra det utan ens föräldrar vetskap....


Ur dödlig synvinkel börjar sedvanligt med en teaser (inledningen i Bond-serien innan förtexterna, kallas visst så) men ovanlig i bemärkelsen att den vittnar om Bonds personliga historia. Agenten lägger blommar på sin hustru, Tereseas grav. Här blir vi påminda om tragedin från I hennes majestäts hemliga tjänst (1969). Bonds mörker, hans demoner och vad som faktiskt döljer sig bakom superagentens ständiga kyla och kvinnotjusaren av rang.
Hans sorgesång avbryts då en präst meddelar honom om att han måste iväg. En helikopter hämtar honom och det dröjer inte länge, förrän agent 007 inser att han är lurad.

Han är i Blofelds (John Hollis) klor. Skurken styr nämligen helikoptern och skrattar grymt och säger "välkommen till Flygbolag Fjärrkontroll (Remote control airways)"....
Givetvis klarar Bond sig ur det här, som alltid....

Bond-låten For your eyes only av Sheena Easton håller fortfarande. En vacker melodi signerad Bill Conti, om jag inte missminner mig. Eastons sångröst är det heller inget fel på, det finns här ljud som antagligen är gjorda ifrån en synthesizer som liknar ljudet ifrån en ubåt eller hur det skulle kunna låta underifrån, i vattnet, på havets botten. Och det är passande, väl så passande.

Flera scener i filmen utspelar sig också i dylika miljöer. Det börjar ju med ett båthaveri i runt Albaniens kust.  Känslig och farlig information kan hamna i fel händer. En M16 agent, Timothy Havelock försöker utreda vad som har hänt vid Albaniens kust, han mördas kallblodigt av en kubansk lönnmördare, Gonzales. Bond reser till Madrid för och hitta honom , men agenten är långtifrån ensam om och finna honom....

Miljöerna i filmen är enastående och mäktiga, till exempel Spanien och Italien (Cortina).....vi möts av het sommar och förföriskt solskensvinter. Jakterna är underhållande, Bond jagas av mc-knuttar i  skidbacken till exempel. Slutfinalen går heller inte av hackor.

Bond-bruden Carole Bouquet som spelar Melina som ska hämnas sina föräldrar är en fascinerande skönhet med skinn på näsan. Du glömmer henne aldrig! Kan bara tänka mig vad Quentin Tarantino tycker om henne. Det är väl bara en tidsfråga innan vi får se en mörkhårig hämnare i någon av hans filmer med armborst....  


När man har sett en film så många gånger som jag gjort med Ur dödlig synvinkel, kan man studera andra saker i filmen. Man kan fördjupa sig i Bonds-kläder, han sticker inte ut, sportklädd för det mesta blandat med kostym. Gillar hans  gråa ylle-tröja han bär under bergsklättringen...

Men för det mesta rör det sig om Klassisk och tidlös klädsel. Undrar vad tjejerna i SVTs Go kvälls "Gör om mig" skulle göra med en kille som Roger Moore. Börja rota i hans frisyr? Ja, kanske.

Noterar hur det dansas runt poolen där i Madrid (kanske var det roligare förr? Vem dansar nu så där i dag?) , och skurkens underhuggare lägger undan k-pisten och väljer och hångla med bikinibruden...kanske inte helt professionellt....men vi är alla människor...

Minns att jag störde mig på Bibi (Lynn Holly Johnson) den unga skridsko-åkaren i filmen, men idag som vuxen, ser jag mest en ung tjej som faller naivt för den faders liknande agenten. Det är fullständigt harmlöst. Inget att anmärka på.

Ur dödlig synvinkel har allt en Bond-film skall ha: svindlande miljöer, generösa actionscener, fantastiska kvinnor, torr humor, livsfarliga och tystlåtna skurkar....och Q (Desmond Llewlyn) förstås, den ständiga pryl-fixaren som tar jobbet på så stort allvar, större än vad M gör och ministrarna. Och Moneypenny som alltid får "15 minutes of fame", och inte sällan agentens fulla smicker och rosor.
 
Talar vi actionkickar i mitt liv och utifrån ett renodlat filmperspektiv handlar det om tre filmer: Dödligt vapen (1987), Jakten på den försvunna skatten (1981) och Ur dödlig synvinkel (1981). Dessa titlar har sedan länge signerat ett livstids kontrakt boende - i mitt filmhjärta. TA