Härom dagen började jag bara tänka på henne , utan någon som helst anknytning. Läste bara hennes namn. Helena Bergström. Och sedan såg jag henne överallt och hon fanns i mig under nästan en hel dag....

Gud vet att jag har verkligen inte varit särskilt fascinerad av henne. Däremot har hon figurerat i mitt liv från och till.

1939 var ju en storfilm åtminstone för sin tid (1989) ur svenska mått och där någonstans fick Helena Bergström sitt genombrott. Filmen som sådan minns jag inte särskilt väl, det var väl en del fina Stockholmsbilder och titta på, men mest om jag ska var ärlig, hör jag Orups komposition Min arm omkring din hals med Zemya Hamilton klinga förbi ljudbandet....

1990 kom filmen Black jack, det första samarbetet mellan henne och maken Colin Nutley. Det var en film som jag tog till mig och vurmade över i många år. Det var något Nutley fångade där, små-stadslivet, skvallret, by-gemenskapen som tenderade bli mer en social kontroll än omsorg, men framförallt var det då en nyttig etnologisk utifrån blick av dansbands-Sverige. Även om det var Reine Brynolfsson som fullständigt briljerade i en oförglömlig biroll (Corinna, Corinna) gjorde Helena Bergström en övertygad rollinsats i huvudrollen.

Allt detta har man liksom glömt bort, efter år och flera år då Helena Bergström gjort film efter film med Colin Nutley. Filmer som sågats och förlöjligas av diverse kritiker. Det gick "så långt" att hon tog sin man och sig själv i försvar och bad "alla sluta" klaga på deras filmskapande.

Det jag undrade härom dagen vad var det som egentligen hände? När blev Sverige mätta på Colin Nutley och Helena Bergström? Och hur kommer det sig att kulturkritiker och journalister jagade dem ett tag?

Det är ju inte konstigt att Helena Bergström ledsnade och sa i från. Det jag inte riktigt blir klok över är varför paret "förföljdes" och skulle till varje pris "sänkas" i media. Var deras filmer så mycket sämre än mycket annat? Och varför upprördes så många att ett äkta par gjorde film efter film ihop?
Får inte man och hustru jobba på samma arbetsplats?

Om vi går tillbaka till året 1992, så är ju både Helena Bergström och Colin Nutley  älskade i film-Sverige. Deras film Änglagård (1992) slår underifrån och blir en publikjätte. Paret blir folkliga och Sverige har ju fått en ny landorts-skildring, och en Bad-jävlar (1971) för sin tid.
Några år senare kommer uppföljaren Änglagård - andra sommaren (1994) och julen har sin givna publikdragare till biograferna.

Jag vet inte när det hela började. Men jag är ganska säker att allt gick mycket fort. Det talades om att Helena Bergström gjorde "samma roll" och varje Colin Nutley film "såg precis likadan ut". Helena i huvudrollen, och i filmen skulle hon gråta och i några scener skulle vi se henne naken.
Det blev en kliché, en garanti, en upprepning som hela tiden infriades och som tydligen retade inte bara en person, utan flera.
Men var detta så farligt? Var det detta som fick elden och stiga?
Nej , jag vet inte.
Colin Nutley "peakade" verkligen med Änglagård filmerna, och det gjorde väl kanske också Helena Bergström.  Vad som sedan följde var  visserligen filmer, habila produktioner men långtifrån liknande träffsäkerhet, humoristiska ton och starka karaktärsgalleri som presenterades i Änglagård (1992). Och någon gång ska vi väl kanske komma underfund med vad som hände med Helena Bergström och Colin Nutley och varför så mycket ilska och klagomål riktades just mot dem. Orättvist är det hur som helst , hur mycket vi vrider och vänder på det.
TA