Och hela hennes karriär skulle väl präglas av hur hon placerades in i sammanhang och kategorier som hon själv inte blev nöjd över. Hon tillhörde samma skivbolag som Spice girls, och även om hon inte gjorde någon större affär av detta , så gick det nog och läsa mellan raderna om ett viss missnöje...
I filmen målas det upp en enkel, tämligen okomplicerad tjej med judisk bakgrund som är älskvärd, och rolig och vara med och mycket musikintresserad. Tidigt i hennes liv drabbas hon av ett svår läkande sår, hennes pappa lämnar henne, syskonen och mamman. Mamman säger själv att hon har svårt och sätta gränser för sin lilla dotter, som är väldigt bestämd och säker på sin sak. Hon lär även ha sagt till sin mor ; "du är alldeles för snäll mot mig, du borde ställa högre krav och inte vara så tillåtande hela tiden".....
Och gränser var kanske det som också fällde henne, Hon behövde någon satte gränser för henne, för hon själv inte hade tillgång till egna tyglar.
Det kanske var så, det kan ju spekuleras, för det här är en film som inte ger några entydiga svar, den ger oss idéer och tankar kring sångerskans tragiska död.
Hon gjorde musik som hon själv tycktes inte fanns och som hon själv önskade höra. Ett skivbolag, 19, satsade rekordbelopp på en okänd ung tjej utan skivkontrakt. Men hon gjorde givetvis ingen besviken. Hon hade talang som skivbolags-folk kunde drömma år efter år om. Hon fick länge hjälp av barndomsvänner , men när hon möter stora kärleken i "själsfränden" Blake Fielder, en festprisse som hänger på inneställen där nya och heta akter som Libertines och Amy Winehouse själva uppträder, avlägsnas det gamla inför det nya.
Blake Fielder är lik henne själv ärrad av barndomens sår och han säger själv i historien att de mötes i kärlek och gemensamma intresset att "förstöra sig själv"....
I Amy Winehouse fall är det viktigt och nämna att under 12 - 13 års ålder drabbas hon av en depression och börjar ta då medicin och lugnade preparat , något som gör henne "korkad" enligt henne själv.
Med Blake Fielder finner hon inte bara stora kärleken, hon upptäcker heroin och blir successivt beroende. Samtidigt säljer hennes skivor och hon älskas av inte minst unga tjejer både i USA och i Storbritannien. Skvallerpressen jagar henne och vill frossa i hennes dekadenta och destruktiva privatliv. Hennes förhållande med Blake visar sig inte hålla särskilt länge. Han går tillbaka till sin tidigare flickvän....
Nu är sångerskans hjärta krossat och musiken blir hennes sätt och överleva och förhålla sig till något , när sorgen är för stor, för kraftig , för orubblig. Hon skapar nu sin kanske mest kända melodi, Back to black....
Det som kanske är mest uppseendeväckande med hennes öde och historia är ju och se hur ensam hon dansar kring livets slutände. Och ändå finns det stora sällskap omkring henne, men vem är hennes vänner och vilka är bara där för och tjäna egna intressen?
Hennes pappa Mitch Winehouse återvänder in i hennes liv när hon står i rampljuset och blir ett framgångsrikt namn. När han träffar sin dotter , kommer han inte ensam, han har med sig kameramän.... Det vittnar ju om något som inte riktigt står rätt till, eller hur?
Det är en musikdokumentär minst lika drabbande som Cobain-filmen Montage of heck, oerhört välgjord och genomarbetad , och som visar en musikalisk begåvning utan dess like, som dessvärre äts upp av demoner och mals sönder av en girig och cynisk medieindustri..... "Jag önskar bara att jag fick skriva musik och sjunga, om jag kunde byta ut det andra, så skulle jag göra det när som helst", säger Amy Winehouse i filmen, ett uttalande som nästan förkroppsligar tittaren och kommer bäras av mig länge framöver.....
Filmen Amy får räknas som en av dem mest framgångsrika brittiska dokumentärerna på senare tid Regissören Asif Kapadia och producenten James Gay-Rees jobbar härnäst med en film om Oasis. Det lovar gott för framtiden, om du frågar mig. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar