Läser Donald Ray Pollocks roman Djävulens hantverk (Tristero) med högt intresse. I denna stundtals råa skildring med trasiga förlorare fångade av frustrationens och desperationens järngrepp , fascineras jag av ett par som beger sig ut på en våldsturné. Carl och Sandy säger sig jobba med "modeller", men i själva verket mördar dem män. Det som dock kännetecknar deras "mördande" är hur de gärna fotograferar/dokumenterar "vägen fram till mordet".
Historien om Carl och Sandy i boken Djävulens hantverk får mig osökt och tänka på Oliver Stones film Natural born killers (1994). I filmen såg vi även Micky (Woody Harelson) och Malory (Juliette Lewis) bege sig ut på en oändlig "mördare-trip". Och hur kan deras val förklaras och ens förstås? I ärlighetens namn har jag inte sett filmen på många år, vilket gör att jag inte minns särskilt mycket. Bioaktuella Quentin Tarantino skrev ju filmens manus och Oliver Stone har ju alltid väckt uppståndelse i sitt hemland. Även med Natural born killers, ska väl sägas. I filmens fanns det en kritik mot mediernas cynism och hur våldet blir en inkomstkälla inte minst för dem stora mediehusen. Det är inte bara sex som säljer, om man säger så....
I både Carl och Sandys fall i romanen Djävulens hantverk och i Oliver stones film bottnar det ändå om sår och trauma från barndomen. Deras förflutna, och parens våldsodyssé blir ett sätt och göra upp med mörkret, smärtan och få revansch mot sina forna förtryckare.
Äh, jag får nog gå och hyra Natural born killers, för tro det eller ej, jag hittade den som hyr-dvd i en liten puttrig hyr-butik i närheten av Märsta pendelstation. Var Natural born killers 90-talets motsvarighet till 70-talets Badlands? Det är frågan.TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar