I Jim Sheridans I faderns namn (1993) dömdes oskyldiga för IRA-attentat. De fick sitta av straff i nästan 15 år. Sheridans Boxaren (1997) skildrar Danny Flynn, 32 år, (Daniel Lee Lewis) som muckar från kåken efter ett långt fängelsestraff. Han har kopplingar till IRA. Nu vill han leva utan politiskt våld och satsa på boxningskarriären. Hans gamla IRA-vänner ser honom som en svikare, ett hån och hot mot hela politiska kampen och. Flynn väljer att starta en träningslokal där både katoliker och protestanter är välkomna. Han hittar sprängdeg i förrådet och slänger bort det i floden. Han och gamle tränaren Ike Weir ( utmärkte Ken Stott) får onda blickar emot sig när de tar emot träningsmaterial från stadens polis. Och saker och ting ställs också mot sin spets när Danny förenas med ungdomskärleken Maggie (Emily Watson, bedårande!). Hennes far (Brian Cox) tillhör en av de tyngre IRA-aktivisterna....
Boxaren är som en stark blixtförälskelse, jag bär med mig filmen i mitt huvud hela dagen. Vill bara se om den, det till trots den hemska världen som historien utspelar sig i, i ett samhälle där det kan smälla bomber när och var som helst. Oskyldiga människor drabbas dagligen av hemska dåd. En ganska enkel historia om Hemkommen och förlorad son. De flesta undrar varför han kommer tillbaka. Vad har han i kikaren? undrar hans våldsamma och hatiska IRA-kontakter. Hans kärlek undrar också om hans val. Hans kompanjon/tränare Ike grämer sig över hur Danny förstörde sitt liv med att gå med i IRA. Danny Flynns drivkrafter handlar om fred med sig själv och sin omvärld. Sinnesrobönen:
"Gud ge mig sinnes-ro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och inse skillnaden"
Filmen ställer frågan vad händer med en individ som går tillbaka till en trasig och förstörd plats med nya värderingar och nytt tankesätt? Och är det möjligt att bygga upp något igen som blev helförstört?
Ser likheter med filmer som Storstadshamn (1954). Boxningsscenerna och
jämförelserna med Robert De Niro och Daniel Day Lewis och deras uppoffrande method acting, ja ibland tänker man på Tjuren från Bronx (1980). Men mest är Boxaren en film som står på egna ben , som lever ett eget liv och det är kärleksparet Maggie och Danny och deras historia som för alltid kommer vara odödligt. Ömt, genuint, komplicerat och laddat. Jag älskar den här filmen av hela mitt hjärta. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar