I Loppet är kört (1979) cyklar 19-årige Dave (Dennis Christoper) nästan i kapp sin dröm. Cykel-entusiast som han är vet han att ett italienskt cykel-lag gästar småstaden han lever i. Han cyklar det snabbaste han kan längs den stora bilvägen. Han jagar i kapp en långtradare som representerar dem italienska cyklisterna. Bilföraren vinkar vänligt till honom genom sidospeglarna. Dave ger allt han har. Hela han är ett enda stort leende.
Det är vansinnigt vackert fångat en ung mans passion , jagandes sina drömmar och försöker fånga den innan det är försent...

Peter Yates (Bullit) Oscars-belönade film har ögonblick och charm som räcker ganska långt. Men dem stora känslorna uteblir dessvärre. Det italienska temat gör filmen annorlunda sett utifrån andra dåtida amerikanska filmer. Huvudpersonen Dave är besatt av den italienska kulturen och mycket tack vare cykel-intresset och Giro ´D Italia.

Hemma i pojkrummet pumpas det ut eldig opera i högtalarna från skivspelaren. Han hälsar på sina föräldrar på italienska. De är bekymrade. I synnerhet fadern (Paul Dooley) som är märkbart provocerad av sonens italienska fäbless.

Dave uppvaktar Katarina (Robyn Douglass), en av de populära och snygga college flickorna som umgås med rikemanspojkarna. Han vinner hennes intresse genom sång och låtsas vara italiensk utbytesstudent.
Det är en film som har likheter med Peter Bogdanovic The last Picture show (1971), i båda filmerna ser vi ungdomar som har svårt med småstadstristessen. Dave är ovanligt levande och hoppfull jämfört med hans kompisar som saknar jobb, mening och drömmar.

 En av dem är Mike spelad av Dennis Quiad. Han blickar ut mot fotbollsplanen bakom staketen. Han vet att han aldrig kommer bli Något. Han kommer bli Mike, 20, Mike 30, Mike 40. Åldras utan att bli Något stort. Han kommer inte bli som dem som spelar fotboll. Och medan han bara blir äldre kommer det alltid fram en ny fotbollsstjärna. I Mike finns en vrede, en ilska mot de som har sportbilarna, tjejerna, en karriär som väntar. Vad har han?
En längtan bort från den håla han inte kan lämna. Men kan han lämna samhället/kompisarna? För vad är han utan gänget?

Jag är inte riktigt överens med den här filmen; kompisgänget är klart romantiskt skildrat, och ungdomarna är "lillgamla" och grubblande på ett sätt som känns väldigt "spelat" och högt konstlat och har vissa likheter med filmer som The Outsiders (1983) och Stand by me (1986). Skildringen av "klasskriget" mellan drönarna och fotbollskillarna/collegestudenterna känns inte helt trovärdig och daterad. Dessa avsnitt når nästan parodiska höjder. Slagsmål och en slutfinal där hjälten skadas men kommer tillbaka mot alla odds, hur många gånger har vi inte sett detta koncept? 

Nej, stora behållningen i en film som Loppet är kört är Dennis Christopher. Han fullständigt lyser i rollen som Dave. En naturtillgång. Det är dock beklagligt att aktören aldrig fick till Det Stora Genombrottet. Karriären fick aldrig riktig fart. Vetskapen av detta gör att scenen då hans Dave jagar den stora drömmen, italienska cykel-lagets långtradare får ytterligare en dimension. Det blir som man ser skådespelaren Christopher cykla efter sin dröm, om att bli ett stort namn i en tuff och konkurrenskraftig filmbransch.  En värld där du är ung och lovande ena veckan och i nästa kan du vara bortglömd.

Dennis Christopher och Christoph Waltz i Django Unchained

Tarantino, vem annars? Hade inte glömt honom. Dennis Christopher fick en roll i hans Django unchained (2012). TA