Perfekt berättad film

THE TRIBE ukrainsk film i regi av Miroslav Slaboshpitsky.
Medverkande: Grigoriy Fesenko, Yana Novikova, Rosa Babity m fl.
Speltid: 130 min
Betyg: AT AT AT AT AT

Ukrainska filmen The Tribe är onekligen originell och nyskapande. Det är nämligen en spelfilm helt utan dialog och text. Filmens karaktärer kommunicerar på teckenspråk.
Det är för mig i alla fall en ny kultur i film-sammanhang. The Tribe berättar stramt, ocensurerat, pardon-löst om dövstumma gangsters på en internatskola i Ukraina. En ny elev kämpar för att passa in i skolans skoningslösa hierarki. Han lyckas ta sig in i dem kriminella kretsarna.

Han är bra på slagsmål. När en av hejdukarna dör i en olycka får han avancera uppåt i hierarkin. Han blir hallick. Tillvaron kompliceras när han blir förälskad i en av dem prostituerade flickorna.
Vad hörs från en människa som inte talar med rösten? Smärtan hörs. Alltid.

I långfilmsdebuterande Miroslav Slaboshpitskys värld ser vi ett samtida Ukraina där unga människor liknar djur. De är alldeles längst ner på botten. Utan hopp och utan drömmar. Allt har sitt pris. Allt kostar. Inget får du gratis. Det enda som räknas är pengar, affärer, cigaretter och sprit. Det är en verklighet kantad av rån, stölder, koppleri, inbrott och misshandel.

Italien ses som en exotisk plats på jorden.  En av bossarna visar bilder från sin semester. Han har med sig presenter till de allra viktigaste i "familjen". Han bjuder på parmaskinka och diverse ostar. Och brännvin förstås...

Regissören Slaboshptisky fascinerades redan som liten pojke för dövstumma. Han blev så imponerad av deras kommunikation.  Sedan 2010 har han filat på manus till The Tribe. säger han i en intervju för film-poden: Fred radio http://uk.fred.fm/miroslav-slaboshpitsky-the-tribe/.

Över 300 icke professionella skådespelare provspelade för rollerna i The Tribe. Regissören berättar att hitta rätt personer för rollerna var produktionens stora utmaning. I Ukraina är det inte så enkelt att gå till filmbolaget och kräva att man ska ha olika dövstumma personer i olika åldrar som kan agera. Filmteamet fick leta lämpliga kandidater kors och tvärs över hela Ukraina. Letandet pågick i 6 månader. Sedan när man väl hitta rätt personer inleddes en längre och intensiv period av repetitioner av scener. Detta säger han i en intervju till indiewire ( http://www.indiewire.com/article/meet-the-2014-afi-filmmakers-8-the-tribe-director-auditioned-over-300-deaf-people-for-his-award-winning-drama-20141111)

Von Triers Dogville (2003), Larry Clarkes Ken Park (2002) och Bully (2001) och Christian Mungios 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (2007) är några av hans stora inspirationskällor. Det märks också bitvis i filmen The Tribe. Hyperrealism och ibland känns eländet som om det aldrig tycks upphöra. Inget kan vi blunda för, inget kan räddas, hjältar och hjältinnor förekommer inte och några enkla lösningar kan vi bara drömma om.

Filmen har likheter med organiserad kriminalitet/gangster-genren. Men på detta nästan stum-films-manér (en del kritiker vill jämföra The Tribe med stumfilmer just) får genren en annan nerv och intensitet. Bildberättandet blir mer relevant och inte minst skådespelarnas insatser. Om The Artist var 2011 års stora snackis, där stumfilmen fick ett kärt återseende, så är The Tribe detta års stora överraskning. Hur mycket dialog behöver vi i en film för begripa handlingen? Ingen alls visar det. The Tribe är som andra hävdat; en universal historia, perfekt skriven och berättad.

Filmen är dock ingenting för den finkänslige. Flera scener är direkt mardröms-liknande, överjävligt  brutala och plågsamma att bevittna. Slutfinalen är chockerande och får mig och tappa andan. Om du bara ska se en film i år, så bör du se The Tribe. TA