Stjärnornas Kartor

MAPS OF THE STARS amerikansk-kandadenisk-tysk-fransk film
i regi av David Cronenberg.
Medverkande: Julianne Moore, John Cusack, Robert Pattinson
och Mia Wasikowska m fl.
Speltid: 111 min
Betyg: AT AT AT AT

I filmen går skådespelerskan Havanna (Moore) på behandling hos Dr Weiss (Cusack). Hon ligger på mage på en matta. Terapeuten masserar henne och säger att hon ska släppa ut sin smärta. Allt sätter sig i låren, fortsätter han.
Scenen blir intressant utifrån filmtitelns olika aspekter. Det är förstås en mångfacetterad titel. Havannas kropp - blir för en utomstående en karta över en fallande stjärna och diverse kriser.

I David Cronenbergs 21:e film möter vi en värld där människovärde och mänsklighet är något främmande. Den här världen har mer gemensamt med ungdomarnas kändisvurm och dyrkan i Sofia Coppolas underskattade The Bling ring (2013). Allt handlar om att synas, vinna bekräftelse och vara någon. Det är viktigare att vara någon än vet vem du är och var du kommer ifrån.

Kändisarna är gudar. I Los Angeles och i Hollywood härskar gudarna och vad är man beredd att göra för att få in en fot i branschen. Och vad händer med drömmar om framgång som kraschar? Hur är det att växa upp in i industrin tack vare att dina föräldrar är Hollywood-stjärnor? Och livet som barn-stjärna är väl ingen lek eller?

Maps of the stars är en sylvass satir och en syrlig känga mot Drömfabriken. Det är intelligent, roligt, högst underhållande, mörkt, cyniskt och träffsäkert. Filmen beskriver fyra personer i Hollywoods likgiltiga, självcentrerade och falska värld. Bland dem karaktäristiska palmerna ser vi en misslyckad manusförfattare som försörjer sig som limousine-chaufför. Han berättar för en kund att han minsann kört Al Gore en gång. Och visst ja, Chuck Lorre, mannen bakom serien 2 1/2 män. Och det är halva behållningen och storheten med filmen, dessa ständiga referenser till filmer/skådisar/serier inte minst. Men också speglingen av vår egen samtid. För någonstans misstänker jag att Cronenberg inte nöjer sig med ett mikroperspektiv (Hollywood) utan gärna "ser den lilla världen i den stora".

I The Bling ring utnyttjade ungdomarna de sociala medier för egen vinning. När Paris Hilton aviserar att hon inte är hemma, utan befinner sig i Frankrike under helgen. Ungdomarna är inte sena att festa i hennes palats. I Maps of the stars är det inte lika spektakulärt. Men sociala medier har en viss betydelse.

En flicka (Wasikowska) med ett trauma bakom sig har lärt känna Carrie Fisher på twitter. Hon ska hjälpa henne och skriva böcker. Och flickan får via henne också jobb i Hollywood. Fisher syns också i filmen , den f d Star Wars-stjärnan är i dag många galaxer ifrån sitt gamla jag. Fullständigt oigenkännlig. Det är ingen slump att hon är med i filmen. Liksom Julianne Moores karaktär Havanna är Carrie Fisher också ett kändisbarn som försökt under en hel karriär att "stå på egna ben". Havanna jagar rollen som gjorde hennes mamma känd. Det skall göras en nyinspelning på filmen och hennes agent trycker på. Men vad vore en David Cronenberg film utan psykologi och skruvade scener?

I Havannas huvud och synfält förtrycks hon av en ung vacker flicka. Det är fantasi som för varje dag tycks äta upp hennes verklighet. Flickan visar sig vara hennes mor som ung , som hon såg ut i den klassiska filmen som nu skall spelas in på nytt. Havanna får höra att hennes kropp är ful och att hon inte kan agera osv. Att hon aldrig kommer få rollen...

  Havannas terapeut Dr Weiss har en kall och ytterst professionell relation till sin egen son, Benjie. Sonen är f d barnstjärna i en populär Sitcom-serie som heter Dålig barnvakt. Han är bara 13 år, men redan garvad som få. Han ränner ute på klubbar och har trillat dit i drogträsket. Hans kamrat rekommenderar honom en Shirley Temple drink... Kanske är det övertydligt för vissa, men i min värld är dessa hänvisningar ursnygga.

Benjie är ju en karaktär vi sett i flera verkliga upplagor genom åren i Hollywood: barnstjärnor som torskar förstklassigt: Drew Barrymore, Corey Feldman, Justine Bieber, Lindsey Lohan, Macaulay Culkin m fl.

Nämnde ju tidigare vår allas prinsessa Leila - Carrie Fisher. Och ibland känns ju filmen beskriva ett sorts "Stjärnornas krig" (Star Wars). Havanna vill så gärna ha sin mors roll. Men regissören har valt en yngre konkurrent. De möts utanför en galleri med tunga shoppingkassar och varsin privatchaufför. Det blir en duell med många falsk-heter, fjäsk och dolt hat. Kindpussar och "oh my god" och "amazing", klyschor som känns igen från Hollywood-fruar. Havanna gratulerar sin motståndare för rollen och hälsar på hennes lille son, Micah, han ser vettskrämd ut. Havanna väser ur sig dramatiskt "what a heartbreakeeeeer"....

        Benjie jagas av spöken. I början på filmen besöker han ett fan som ligger på sjukhus. Benjie är bara divig och likgiltig. Allt är "whatever" i hans mun och värld. Flickan avlider sedan efter en viss tid. Benjie jagas av hennes bleka gestalt. Det plågar honom något grymt. Under inspelningen av serien behandlar han sin yngre kollega illa. Han föraktar honom och håller inte tillbaka sitt hat. Vem är stjärnan i den här serien? Vem är stjärnan? utbrister han mot sin lilla rödhåriga, fräkniga, svaga motspelare. Benjie känner sig liksom Havanna hotad över sin egen existens och stjärnstatus. Det finns bara en sak att göra: gå ut i krig.

Det blir en del svart humor i en film som Maps of the stars, det blir som någon skrev , ett skratt som fastnar i halsen. Allt är ju tragikomiskt, men David Cronenberg vet hur han ska krydda och hur man växlar ner och upp en historia. Han binder tjusigt ihop alla sidohistorierna. Här finns mycket symbolik. Eld har en större betydelse och utgör den gemensamma nämnaren för samtliga inblandade i filmen.

Juliane Moore belönades för Bästa Skådespelerska i Cannes tidigare i år för hennes majestätiska portätt av den krisande aktrisen Havanna (en sorts uppdaterad version av Gloria Swansons roll i Billy Wilders Sunset boulevard från 1950). Det hade varit konstigt om hon inte fått priset, om man säger så. Hon utmärker sig återigen som en oerhört djärv och kraftfull aktris. Hon övertygar verkligen, och har som få en kolossal scennärvaro.

Hon flankeras också av gott sällskap: John Cusack gör en ovanligt osympatisk roll, och scener vi sett honom göra i sömnen får ett annat ljus i Cronenbergs berättelse. Cusack får göra några lysande scener, bara sättet han presenteras på - är värt hela biobiljetten! Han dansar in familjens kök och rabblar Dala Lama citat...fantastiskt är bara förnamnet....

Mia Wasikowska (The Kids are alright), Evan Bird (spelar Benjie) och Olivia Williams (Rush more) gör också avtryck med fina biroller.  
Maps of the stars visar på nytt att filmer (Birdman) om en filmbransch i uppluckring, om söndrade skådisar etc., är en del av framtiden. TA