Sidor

söndag 21 mars 2010

3 x besvikelser

Tv-serien Sopranos (1999-2007) var fantastisk och överlägsen. Överglänser än det mesta i gangster och maffia-genren, både föregångare och efterföljare. Det kan möjigen förklara till viss del varför jag blir så besviken av Ridley Scotts film American Gangster (2007). Sopranos finns fortfarande färskt i minnet. En serie som öppnar en hel värld för åskådaren och som gör en alldeles uppslukad.

American Gangster  känns som en dussinprodukt, som dessvärre aldrig lyfter. Filmen har en speltid på närmare 3 timmar, och det är frapperande händelsefattigt, och genomsyrat av klichéer och ovidkommande information. Varför måste vi få ta del av Russel Crowes polis misslyckade privatliv? Varför måste vi följa Denzel Washingtons privata familjeliv? Inledningen är direkt svag då vi aldrig får någon riktig presentation om filmens huvudkonflikt. Vi får bara konstatera passivt att
 Denzel Washingtons knarkkung/gangster Frank Lucas avrättar rått en man, genom att skjuta och bränna upp honom. Lucas fostras av en äldre pamp som bittert förklarar "vid sin dödsbädd" tidiga 80-talets marknadsekonomiska utveckling. I nästa klipp ska polisen Roberts (Russel Crowe) hålla anförande i domstolen, han letar efter relevanta dokument i attachéväskan, och flyttar tjänstevapnet. Hans replik i nästa scen med sin sjaskiga partner på väg mot en razzia är dock kul: "Folk fruktar mer för att tala inför en större församling än själva Döden". 

  "Vi formas .mest av det vi inte väljer; familjen och där vi växer upp", reflekterar Casey Afflecks detektiv Patrick Kenzie, och bilder följer från gatorna av hans hemkvarter i Boston. Det är en effektiv och medryckande början i Ben Afflecks omtalade regidebut Gone baby gone (2007). Dessvärre går filmen på tomgång, då vi får följa en detektivers sökande efter en försvunnen flicka.

Sist men inte minst, Mike Figgis film Cold creek manor (2003), som har kanske Hollywoods mest sympatiska och vackra filmpar; Sharon Stone och Dennis Quiad. Två favoritskådespelare som dessvärre har hamnat i en thriller med lövtunnt manus. Stone och Quiads ögon är uppspärrade och det skriks och änglsan går inte att ta miste på. Döda lik hittas i skogen, och det regnar och smattrar på taken. Men vi i publiken är kolugna. Vi vet ju att medelklassfamiljen  Tilson som har köpt pampigt hus på landet och trakasseras av den före detta husägaren (Stephen Dorff) kommer ta till vapen. Eftersom den amerikanska rättstaten går att inte förlita sig på. Här måste ju den drabbade ha på fötterna, och inte den misstänkte. Det ska bara förväxlas lite inom och utom familjen lite, skurken ska förföra vackra modern/hustrun, och så står den obligatoriska biljakten på schemat... 
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar