Mr Spaceman

MOON

DVD-Premiär 24/2, 2010
Sci-Fi/Thriller, Storbritannien
Regi: Duncan Jones
Roll: Sam Rockwell, Kevin Spacey (endast röst).
Längd: 1 tim 37 min

Betyg: AT AT AT AT

Innan jag såg filmen visste jag inte så mycket om den och hade heller ingen aning om vem Duncan Jones var, nu vet jag det, han är son till en viss David Bowie. Zowie Bowie som han egentligen heter kallar sig alltså för Duncan Jones och när Moon hade premiär i England förra året ville man hajpa upp den just av denna anledning. Men det visade sig att det inte behövdes, filmen klarade sig på egna meriter och har, mycket via mun till mun- metoden blivit en smärre kultfavorit och har skyhöga 8.0 på imdb.com.

Jag har inte sett sci-fi/ kultklassikern Silent Running från 1971 men tydligen finns det klara likheter med den ekologiskt klingande framtidsfilmen samt inte minst Kubrick's 2001- ett rymdäventyr, och det är framförallt med den senare som jag känner samhörighet till denna överraskande pärla till drama/ sci-fi och psykologiskt drama.
Sam Rockwell har snart gjort sina tre år helt ensam på en bas på månen, en bas där man borrar efter helium som det är ont om på jorden och med enbart en robot (Kevin Spacey) som sällskap (lite som HAL i 2001) räknar han ner till att han ska bli ersatt och få åka hem till sin familj.

Men när det är två veckor kvar börjar konstiga saker hända. Ser han syner eller har han fått sällskap?
Mer ska inte avslöjas för Moon är, utan att vara full av numera rätt så jobbiga och förutsägbara knorrar, en mycket smart, intelligent och spännande rulle som inte bygger upp förväntningar på ett slut som slår knut på sig självt utan som mer vill göra tittaren osäker på vad som är vad och vad som egentligen händer.

Sam Rockwell är fenomenal här, tyvärr ser man lite för lite av honom, han är alltid mycket sevärd. Minns t ex George Clooney's märkliga regidebut Confessions of a Dangerous Mind från 2002 där han var grym, precis som i smärtsamt vackra westerndramat mot Brad Pitt - The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford från 2007.

Sam Rockwell

Filmen är gjord med lite pengar men är ändå väldigt snygg, atmosfärisk, suggestiv och inte minst musiken bidrar till en smått osäker, obehaglig känsla som också skapar en viss klaustrofobisk känsla.

Företags girighet och människovärde är några teman som spelas upp och Jones lyckas piska upp en tät och fascinerande stämning som är rätt imponerande trots att detta tydligen är hans debut.

Hur var det hans farsa sjöng nu då? Ground control to Major Tom...

GS.