Sidor

lördag 27 mars 2010

Aviator


Kommer en bit in i The Aviator som SvT visar ikväll och inser att det nog är Martin Scorseses bästa rulle sedan Casino 1995 och fram till dags dato, och då räknar jag inte in Shutter Island som jag ännu inte hunnit se. Förutom den sedvanliga imponerande regin av Scorsese så kommer jag ihåg att jag tyckte att Leo DiCaprio gjorde en mycket stark insats som Howard Hughes, mångmiljardär, filmregissör, industriman, flygare, filantrop med mera, han var en mycket speciell man som bland annat led av tvångstankar vilket DiCaprio gestaltar på ett smärtsamt trovärdigt sätt.

En film om film, en film om filmhistoria och om kända filmikoner som Katharine Hepburn (lysande gestaltad av porträttlika Cate Blanchett), Ava Gardner (Kate Beckinsale) och Errol Flynn (Jude Law) och bombnedslaget Jean Harlow, som var en Marilyn typ innan Monroe dök upp, spelad av sångerskan Gwen Stefani. Men framförallt en film om en av världens rikaste män som hade en hel del "issues" både med sig själv och omvärlden.

Mycket ögongodis i The Aviator och för den som älskar gammal Hollywood historia är den ett smörgåsbord, men förutom nämda skådisar finns flera kanonskådisar som man kan njuta av. John C Reilly, Alec Baldwin, Alan Alda och Ian Holm gör sällan bort sig och inte heller här, Scorsese är ju en sån regissör som lyckas få ut det bästa av de skådisar han har med.
Men The Aviator är i mångt och mycket DiCaprio's film, det andra samarbetet med Scorsese efter den inte helt lyckade, överbelastade Gangs of New York, och här funkade både samarbetet och själva storyn bättre och personligen tycker jag att Leo borde fått en Oscar 2005 för The Aviator. Han var nominerad för bästa huvudroll men den gick istället till Jamie Foxx för hans tolkning av Ray Charles i filmen Ray.

Leo DiCaprio som Howard Hughes i sällskap med Jean Harlow (Gwen Stefani)
Jag ska se Shutter Island snart och hoppas och tror det blir, om inte annat, en upplevelse som stavar FILM. För oavsett om Scorsese inte längre gör mästerverk som Taxi Driver, Maffiabröder eller Casino så kan han fortfarande skapa två timmar av magi och en känsla att man ser något som är "larger than life". Likt Steven Spielberg och även Peter Jackson (för att nämna några av de aktuella stor-regissörerna) så gör Scorsese film i den gamla skolan där alla element i upplevelsen av att se en film är lika viktiga. Du tas med på en resa, du flyr till en annan värld, en annan tid, ett annat universum och du glömmer bort verkligheten för ett par timmar.

Att skapa en trovärdig illusion av något som har hänt eller som kan ha hänt. Och att göra det för alla sinnena.
Det är vad film ska och borde handla om och just det står Martin Scorsese för. Och för det har han en evig plats i min bok över de bästa regissörerna och de bästa filmerna.

GS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar