Flickan från ovan

FLICKAN FRÅN OVAN (The Lovely Bones)

Drama/FantasyThriller

Biopremiär 20100331

Regi: Peter Jackson

Roll: Saoirse Ronan, Mark Wahlberg, Rachel Weisz, Stanley

Tucci, Susan Sarandon m fl.

Från 15 år

Betyg: AT AT AT AT

 

Peter Jackson's första film sedan King Kong 2005 är nu här och förväntningarna innan var ganska höga, mest med tanke på att han efter Sagan om Ringen- trilogin blivit en av de stora elefanterna i filmvärlden. Men också för att han gick tillbaka till det lilla formatet och det fick ju många, inklusive mig, att tänka på förra gången han gjorde det med Heavenly Creatures. Eller Svarta Änglar som den fick heta i Sverige. Kom 1994 och visade prov på en regissör som inte bara kunde göra roliga splatterfilmer som Bad Taste och Braindead utan även tungt drama.

Heavenly Creatures byggde på ett äkta fall om en mördande vänskap mellan två unga tjejer spelade av Kate Winslet och Melanie Lynskey i 50-talets Nya Zeeland.

Mixen av drama, fantasi och skräck i kombination med otroligt bra skådespeleri låg bakom den filmens framgång och Jackson verkligen visade att han minsann kunde annat än humoristisk splatter.

I Flickan från ovan (Lovely Bones) så återvänder alltså Jackson till blandningen av drama, fantasy och thriller, till det lite mindre formatet, till det mer personliga och vardagsnära. Nå ja, bitvis i alla fall, för den här berättelsen som bygger på en roman med samma namn av amerikanskan Alice Sebold, är en mycket sorglig men också mycket fantasifull historia och utspelas till stor del i nåt som kallas "The In-Between" en plats mellan jorden och himlen.

Ska inte berätta så mycket om storyn för jag hatar själv när man får reda på för mycket om en film innan man ska se den, men det är tidigt 70-tal i utkanten av Pennsylvania i US of A (för att citera Borat). "Jag var 14 år gammal när jag mördades den 6 december 1973" säger Susie i början av filmen. Så man vet att något hemskt kommer hända men inte när, och Jackson drar ut på det. Skickligt gjort och det blir spännande på ett obehagligt, sorgsamt vis. När Susie efter dådet från Platsen Mittimellan ser ner på sin sörjande familj och deras försök att med polisens hjälp hitta mördaren eller i varje fall Susies kropp blir det en kamp inom henne för att balansera sin hatkänslor mot mördaren jämte känslorna mot sin familj och deras kamp för att kunna gå vidare och få ro.

Jackson målar med både breda och mer fina penslar här, det är bitvis väldigt överlastat och flummigt och symbolladdat men också väldigt nära och dramatiskt och personligt, inte minst i skildringen av familjen och hur dom reagerar och försöker överleva den hemska tragedin.

Jag blev mycket gripen av Flickan från ovan och en hel del beror på Jackson's sätt att berätta sin historia tror jag. Att han inte är rädd för känslor och inte heller rädd för att skapa starka kontraster i det nära och svåra och det utsvävande och fantastiska.
Inget subtilt berättande här direkt, men väldigt effektivt och starkt blir det. Många skulle kanske tycka att Jackson inte fixar den här typen av historier, att han verkar mer intresserad av yta än innehåll, men jag tyckte, som jag nämde tidigare, att Heavenly Creatures var fantastisk och den var ett lågmält drama, och Flickan från ovan är en stark, fascinerande och vacker film som berörde mig.

Dock dras den med några problem. En ständigt rökande och whiskey-drickande Susan Sarandon som Susies mormor känns lite klichéartad och Susies pojkvän övertygar inte något nämnvärt. Och som jag nämnde tidigare kände jag mig något kluven ibland inför scenerna i Himlen, eller Landet Mittimellan, det kändes ibland som att det blev lite för mycket, gränsen blir hårfin mellan att bara sitta och gapa eller börja garva för att det är så spejsat. Eller fånigt helt enkelt, skulle kanske en del säga.

Men soundtracket av Brian Eno bidrar mycket till att flum-scenerna ändå håller sig på rätt sida, så att säga, ofta väjer Jackson precis i rätt ögonblick och sätter fokus på nåt annat innan det går över gräsen, han kan ju sin grej ändå och styr den här ojämna men ändå sevärda skutan i hamn.

Måste nämna Saoirse Ronan som lirar Susie, hon är fenomenal! Gillade henne i Försoning som kom häromåret, men här blommar hon ut rejält och blir något att ha koll på i framtiden. I övrigt är det välspelat från Mark Wahlbergs sida tillsammans med Rachel Weisz och Stanley Tucci, den sistnämde fick en Oscarsnominering för sin roll. Sarandon är ofta bra, även här, men rollen känns lite fel... på nåt vis. Scenerna med henne blir nästan ofrivilligt komiska.
Jackson har fått kritik för att det är overload med CGI-effekter, och det må så vara, men det går inte att komma ifrån att Flickan från ovan dunkar av hjärta och smärta. Av känslor, dramatik och spänning. Och det är väl aldrig fel? Inte i händerna på en sån skicklig filmmakare som Jackson i alla fall.

Men, som sagt, slutintrycket är splittrat. Ojämnt, lite spretigt och kantrigt men de olika bitarna som inte riktigt funkar som en enhet. Familjedrama, fantasy-film och en thrillerhistoria om en mördare och hans offer.
Tyvärr blir det inte helt all- in för Jackson, men det finns ändå så mycket i den här filmen som jag gillar.

Det blir en 4 i betyg även om det inte är en solid sådan.
GS.