Tv-kanalen HBO gör en dokumentär om före detta boxaren Dickey Eklund (Christian Bale). Bakåt i tiden var han en utmanare till storheter som Sugar Ray. Idag är han tränare till sin lillebror Mickey (Mark Wahlberg). Men Dickey är ingen pålitlig coach. Hans drogmissbruk gör honom oberäknelig...
Han hamnar bakom lås och bom.
Mickey har förödmjukats i flera förlorade tävlingsmatcher... Ett erbjudande från Las vegas är frestande. Han skulle tjäna pengar på boxningen, och träningen skulle vara på ett annan nivå, sägs det. Men hans bror är inte välkommen.
Mickey träffar bartendern Charlene (Amy Adams) som ogillas rejält av modern och hans systrar. Charlene vill att han ska lyckas och gå sin egen väg, inte förlita sig på sin omdömeslöse bror och hela tiden boxas för andras skull...
David O Russels The fighter (2010) både börjar och slutar som Tjuren från bronx (1980). Här ser vi en f d stjärna som bara bleknat eller tja, det är väl en underdrift. Både Jake La Motta (Robert De Niro) i Tjuren från bronx och Dickey Eklund i The fighter var ikoner , men de låter sina demoner slå dem. Den ena blir lönnfet och driver en sliskig nattklubb med billig stand up comedy. Självhat, självförakt och boxningen är ett minne blott.
Den andra förlorar sig i missbruket, och han blir för varje dag, mer främmande inför sig själv och hans boxningen blir bara en myt, en sägnen , och hur länge tror han och omgivningen på en gårdag?
Och parallellt med Nedgången och Fallet ser vi en slugger, en outsider som slår sig fram och skriker efter framgång. Den unge Jake La Motta i Tjuren från bronx drevs av ilska och revanschlusta. Mickey Eklund är mer reserverad och skötsam. Han är harmonisk i jämförelse med La Motta. Men han är i händerna på sin mor och familj. Han drömmer om frigörelse och han har något slags kluvet förhållande till sin bror. Han kan inte leva med honom , men när allt kommer omkring kan han inte leva utan honom heller.
Mickey känner press från familjen och lilla sömniga orten han lever i. "Gör oss stolta", "Vinn en titel för den här staden", hör han grannar, arbetskamrater och andra utropa. När han möter ännu ett nederlag i ringen , är skammen så gränslös, så gränslös...
Hans flickvän Charlene undrar varför de inte går på den biografen dem brukar gå och se actionfilmer. Denna kväll väljer de och gå på en "svår film" och bakom dem hör dem ett "intellektuellt par" prata om filmåkningar och hur "den regissören arbetar"... Under filmen sover Mickey gott och Charlene petar sig i näsan....Filmen var dödstråkig...
Varför tog du mig på den här filmen? frågar hon honom efter föreställningen. "Dem sa att den skulle va bra", säger han bara. Men Charlene vet att det är en lögn. Och några fotsteg senare bekänner han att han pallar inte gå på "den vanliga biografen" längre. Inte efter senaste boxningsmatch-förlusten. Han skäms. Och han vill inte träffa någon han känner... Han skäms inför dem....
Christian Bale ligger väldigt nära överspel i sin rolltolkning som drogmissbrukande tränare/storebror Dickey Eklund. Det blir så tydligt att han vill göra en "De Niro", och visst det är väl tekniskt imponerande, men på något sätt, föredrar jag nog Tjuren från bronx och "originalet". Bale slutade äta inför rollen och på sätt tappade han kroppsvikten. Det sägs att han också "stannade helt" i rollen även mellan tagningarna och under inspelningspauser. Filmen baseras på verkliga händelser och den riktiga Eklund familjen hade synpunkter på dels Bales porträtt men också på hur familjen skildras i filmen (www.imdb.com). Kort sagt, man gillade inte det man fick se.
Mark Wahlberg får mig och höja ögonbrynen. Han som var (Calvin Klein sponsrad) "kalsong-mannen" och Marky Mark under mina tidiga ungdomsår är nu bevisligen en riktigt duktig skådis. Han är väldigt följdsam, nedtonad, tystlåten och trygg i sin roll, han är bra i dessa unga , osäkra själar och kroppar, det finns en sårbarhet, en svaghet samtidigt som jag ser en vanlig kille som bara vill lyckas....Högst trovärdigt. Och det viktigast av allt, man känner för en kille som Mark Wahlberg. Han väcker ens sympatier för honom....Wahlberg började träna inför rollen redan 2005. Han skickade manus till Martin Scorsese, men regissören tackade nej till projektet. Han fick med Christian Bale eftersom de båda kände varandra sedan de hade barn på samma dagis (imdb.com).
Och Amy Adams (blev Oscars-nominerad för insatsen) är förtjusande som hans flickvän, Charlene. Hon hamnar i skottgluggen , då hon gör sig impopulär i Eklunds familjen. Det är en ganska märklig familj där modern (Melissa Leo) styr och bestämmer och hon har nio barn under sig som är lojala som soldater....
Charlene och Mickeys kärlekshistoria är finstämd och på många sätt är deras berättelse filmens styrka och det jag kommer ta med mig under en längre tid i både tanke och i hjärta. Ett vackert kärlekspar, onekligen....
Boxningsscenerna är vassa och annars filmens stora behållning. Det finns frenesi och nerv i scenerna och för en utomstående som inte har större koll på sporten, blir man lite mer intresserad, avskräckt och varse om det taktiska spelet....Och O Russell kan sin boxning. Givetvis får vi höra tv-kommentatorerna uppröras av matchen, och man växlar från bilder från matchen via tv-skärmar och nära och käras reaktioner vid ringen, framför tv-skärmen etc. Och naturligtvis ur Mickey Eklunds egna perspektiv, i hans svett , slit, och andetag och blodstänk... Finalen är exploderande och vi vet ju på ett ungefär hur det hela ska sluta, men det är ändå klart spännande.
Ok, The fighter är inte lika stilbildande och innovativ (men vilken sportfilm å andra sidan kan egentligen mäta sig med den?) som Scorseses Tjuren från bronx (1980) , mestadels är det en slags kärleksfull hyllning till filmen och David O Russell markerar vem han idoliserar (Scorsese) och så gärna vill efterlikna. Och sämre förebilder finns det ju. Och likt en musiker "härmar" han sina influenser och med tiden kommer man utvecklas själv till en artist/konstnär/regissör med eget uttryck och mer personlig stil. The Fighter vann 2 Oscars under galan 2011, Christian Bale för Bästa manliga biroll och Melissa Leo för Bästa kvinnliga biroll. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar