Ser om Spielbergs Always (1989).

Det är som och se en ny film. Minnet tryter. 

Åren har verkligen passerat sedan jag såg den här film sist.

 John Goodman förstår jag att jag gillade , det finns något klumpigt i hans uppsyn, men också något öppet-hjärtligt och generöst över honom.

Om jag minns rätt var Always en nyinspelning på en äldre film. Jo jag ser
på imdb.com, det är en remake av Hjältar dö aldrig (1943) med Spencer tracy.

Det är så lätt/frestande och skriva att det var för Spielberg en kärlekshyllning till den sorters filmer han själv växte upp med och i viss mån försökt göra på en egen hand.
Pojkmatinéer med Det Stora Äventyret i centrum.

Richard Dreyfuss karaktär i filmen, piloten Pete Sandich blir en symbol för Spielbergs barndom, och en filmgenre, en filmepok som gått i graven för länge sedan, men likt karaktären "lever kvar"....

Det är framförallt en historia, en ovanlig historia för och vara Spielberg i fråga om ämnet. En film om förevigad kärlek mellan man och kvinna såsom titeln intygar. Holly Hunter och Richard Dreyfuss skålar med varandra på den lokala baren. Han har köpt henne "tjej-kläder. Och hon fullkomligt lyser , likt Askungen i den vita klänningen.
De skålar och säger: för oss - för alltid....

Något egendomligt och smått skrämmande konstaterar jag min åldersfascism under filmen. Kan inte riktigt fokusera på berättelsen helt. Har alldeles för många tankar kring åldersskillnaderna mellan Holly Hunter (var då 31 år)  och Richard Dreyfuss (var då 42 år). Han känns så jättegammal jämfört med henne. Kan inte riktigt köpa det här. Och missförstå mig rätt, jag gillar Richard Dreyfuss. Det handlar inte om det. Vad handlar det om då? Richard Dreyfuss mustasch? Nej Holly Hunters sprallighet? Nej. Blir inte klok på det här. TA