Ser om De älskade på Pont Neuf (1991) och jag hajar verkligen ingenting. Den här filmen vad jag minns tyckte jag mycket om för säg 15 år sedan.
På den tiden var jag å andra sidan helt såld på Juliette Binoche och jag försökte se medvetet mer europeisk film än amerikansk. Och så är det inte längre, tyvärr.
Leos Carax (Holy motors) film är mest en filmad teater, vi möter två vilsna, destruktiva hemlösa själar vid Paris bortglömda gator. Bara kråkor, kyla och glassplitter från vinflaskor längs ögat kan nå. Minns att jag tyckte filmen var romantisk och vacker. Idag ser jag det vackra men jag känner inte så mycket för den som jag gjorde i mina yngre dagar.
Det finns några scener som är småkul, t ex när paret själ pengar genom att dosera ner droger i omgivningens kaffe eller vinglas. De somnar och öppet mål....TA