Don Jon (Joseph Gordon-Levitt) lever i New Jersey. Har italienskt påbrå. Han säger sig inte ha så många intressen i livet. Han bryr sig om sin kropp, tjejer, familjen, kompisarna, kyrkan, kärran och porr. Han kallas för Don Jon av kompisarna för att han lyckas ragga upp nya tjejer varje helg på krogen....

Men han tycks värdera porren högre än tjejerna han möter i verkligheten. Det ändras dock när han träffar Barbara Sugarman (Scarlett Johansson) på krogen en kväll...
Hon är det vackraste han sett.
Barbara är uppvuxen med romantiska komedier. Hon älskar dessa filmer. I Don Jons värld är dessa filmer meningslösa. Något han tycker generellt om film. Porren är det han tittar på och låter sig förlora sig i.

När Barbara upptäcker nye pojkvännens sex-missbruk tar hon illa vid sig och förhållandet står vid ett vägskäl....

I Don Jons klass får han oväntat hjälp av en äldre kurskamrat (Julianne Moore).....

Det är en modig film, och all heder och plus till begåvade Joseph Gordon Levitt (har även skrivit manus) med sin regidebut Don Jon (2013).Han säger sig fått idén till filmen från tankar om sitt eget yrke som skådespelare. I en intervju i Total film (s.86 Matthew Leylands artikel i nummer 213, december 2013) säger han att han ofta behandlas mer som ett objekt än som människa. JGL: - "Men jag säger inte att vi skådespelare har det värre än andra. Jag tycker faktiskt att alla någon gång eller flera gånger bemöts med kyla och som om de vore "ett föremål" och placeras in i ett fack och får ett etikett över sig. Jag tror vi alla gör detta mot varandra, och om det ville jag göra en historia runt."

Det tabubelagda ämnet om pornografi och orimliga sex och könsideal behandlas i den här filmen tämligen avslappnat och troligtvis har Gordon Levitt velat belysa något som pågår runt omkring oss och vill väl fungera som ögonöppnare och kanske få en och annan att fundera.
  Vad gör pornografin med oss? Vad handlar Don Jons missbruk om egentligen? Det är kittlande och enormt frestande att skriva svar på dessa frågor med anledning av filmens sensmoral och slutfinal där Julianne Moore har en nyckelroll för Don Jons öde.

Henrik Schyffert , nej jag menar Joseph Gordon-Levitt fastnar i trafiken

Som sagt det är modigt, modigt av Gordon Levitt att göra denna film. Stundtals är det ganska underhållande och rätt småkul, men den griper sällan tag i en och anledningen till detta är själva karaktären Don Jon som är svår att ta till sig och faktiskt bryr sig om. Han är en "brytare", en muskelbyggare och brudmagnet, en kille som man kan se varje dag och varje helg på krogen. Ganska pappersblank som karaktär....vag och föga karismatisk personlighet på något sätt....väcker inga sympatier...man vill helst att han ska få lite självdistans och "tagga ner"...."ta det lite piano"...

Här är han ju en amerikansk variant; och han ska ju vara en symbol för "Den vanliga killen i USA".  Men varför blir han så ointressant? Han blir så ensidig och fyrkantig. Gapig och grabbig med grabb-gänget. Och hans kvinnosyn som han verkar dela med sin far (Tony Danza från tv-serien Vem är chefen? Om ni minns?) vars språkliga uttryck ligger nära i hur man ser och pratar om en bil (objektifiering som regissören så gärna hoppas att han ska fånga). Men å andra sidan det är väl kanske detta Gordon Lewitt vill skapa, en slags debatt, en reflektion kring konstruktionen av Mannen, sexualiseringen i samhället och i offentligheten, och teknologins ständiga tillgänglighet av pornografi. Den saknar svärtan, tyngden som i Shame (2011) men visst stiger ångan i vissa scener mellan Scarlett och regissören själv.
Dessvärre kan jag inte riktigt känna något djupare engagemang för "glassiga" Don Jon och därmed inte jättemycket för själva filmen. Ämnet är jätteviktigt och jag är glad att Gordon Lewitt försökt göra en film om just det, men dessvärre håller det inte ända fram. Porr/Sex-missbruk är ett jätteviktigt ämne att belysa både i litteraturen och i filmkonsten, men varför känns det som ett "lyx-problem i västvärlden" i den här filmen?

 Don Jon biktar sig och erkänner hur många gånger han sett på porr , han får "godkänt" av prästen, knyter näven som han gjort mål i fotboll, och sedan hem igen. Och så lämnar Kärleken honom och han krossar bilfönster och han muntrar bara till polarna om "Hon var ju bara en slampa".
Men slutfinalen är inte dum, inte dum alls, kanske något övertydlig, men där någonstans knyts historien ihop och bitarna faller på plats. Men om nu Gordon-Levitt väljer att regissera en till liknande film, vilket jag hoppas, men låt oss då be om en mer nyanserad karaktär än den mans karikatyr som fick pryda filmen Don Jon. TA