King of Cool

Dokumentären I am Steve McQueen (från 2014, i regi av Jeff Renfroe) är om man vill vara krass, en enda hyllningskör. Det blir lätt onyanserat, och dessvärre inte alls så angeläget som det borde vara när vi pratar om en Ikon.

Intervjuer med t ex sonen Chad, tidigare fruar t ex Ali McGraw, barnbarn, biografi-författare, filmkritiker, Robert Vaughn och Norman Jewison. "King of Cool" kommer från enkla förhållanden, jobbar med allt med möjligt (diskare, brevbärare etc.) och tar sig uppåt med besked. Gillar teater och tar sig in på Actor´s studio i New York. Hans hemförhållanden förblir lite av en oöppnad bok. Hans son och dotter fyller i att fadern verkade plågas av sin uppväxt och ville gärna inte prata om det.

Hans genombrott kommer i skräckisen The blob (1958).  När andra spelar roller är "han bara sig själv". Han behöver inte många repliker, hans blå ögon kan ibland säga mer.
 Han gillar livet, kvinnor, motorer och teknik. Han är komplex, ena sidan, en diva med hundratals kläder i garderoben och ena sidan en mycket hängiven familjefar.
Jag tycker det är intressantare och höra om hans lite mindre populära sidor. Som om t ex hans rivalitet eller upplevda "hot" ifrån Paul Newman. McQueen konkurrerade med Newman om samma roll för filmen Butch cassidy and sundance kid (1969). Och när de sedan skall spela in Skyskrapan brinner (1974) tillsammans är han noga med att ha minst lika många repliker som Newman.

Stugres och McQueen under produktionen av Le Mans

Det man glömmer bort med Steve McQueen är att han floppade rejält med sin egen "bilfilm" Le Mans (1971). Han var besatt av filmen och styrde mycket under inspelningen. Under produktionen fanns belackare som menade att man lade fel fokus. Det var mycket bilscener men lite dialog och scener utanför racer-banan, så löd kritiken. En av kritikerna var regissören John Sturges (som gjorde Den stora flykten och Sju vågade livet med McQueen) som också hoppar av. Ersättare blir b-regissören Lee H Katzen.

Filmen sågades senare i tidningarna. Han drar sig tillbaka, skadeskjuten och hans äktenskap faller i bitar.

Allt vänder med Sam Peckinpahs actionthriller The Getaway (1972) där han möter sin blivande hustru i motspelerskan Ali McGraw. Och enligt hennes utsago, var det Kärlek vid första ögonkastet.
Filmen blir en succé och den tidigare uträknade McQueen är nu tillbaka i hetluften...

Det bör väl också nämnas att regissören Norman Jewison kom honom nära, och samarbetade med honom i flera filmer. McQueen sökte ju en fadersfigur. Jewison markerade tidigt, att han det kunde han aldrig vara för honom, Däremot kunde han var hans "storebror". McQueen lyckades via ett telefonsamtal övertala Jewison att ge honom rollen i Äventyraren Thomas Crown (1968). Men här finns ju inga snabba bilar?
Men så blev det ju inte.

Det sägs att kvinnotjusaren McQueen försökte förföra Faye Dunaway även privat under filminspelningen, men hon höll tillbaka. Jewison menar att det bidrog till deras "elektricitet" i filmen...

McQueen dog 1980 i cancer. Tiden för slutet var han lyckligt gift med Barbara Minty. Och han gick inte riktigt och känna igen. Stort skägg och håret hade han låtit växa ut. Men hans intresse för motorsport var i intakt. Och han hann göra två filmer (westernfilmen Tom Horn och Människojägaren) innan ljuset släcktes....TA