Sidor

söndag 22 februari 2015


Rånaren Jesse James (Brad Pitt) är en av USA mest jagade män. I 1880-tales Amerika talar alla om honom och alla vet vem han är.
Robert Ford (Casey Affleck) sluter upp i Jesse James gäng. Han är en beundrare och idoliserar Jesse James något grymt.
 Det Jesse James inte vet är att vänskapen med Ford är början på hans eget fall....


Andrew Dominiks (Killing them softly) film The assassination of jesse james by the coward robert ford (2007) har inte bara en väldigt låång titel, filmen är "bara" 153 minuter. Allt är elegant berättat,  kostymerna sitter ofta rätt och här råder en hård och karg stämning. Nick Caves musik utmärker sig också och det mesta talar för en stor filmupplevelse. Men icke.


Man är direkt uttråkad efter en halvtimme. Trött på alla dessa skäggiga och o-skäggiga män, och man skiner upp när Mary-Louise Parker (Stekta gröna tomater) syns i någon sekund och ropar att "maten är klar!".

Myten, legenden Jesse James är mycket endast amerikansk historisk angelägenhet. Att göra film på är dock motiverat. Det vilar ju någon slags Robin Hood i western-miljö över berättelsen. Och Brad Pitt gör inte bort sig, han visar ännu en gång att han är ordentligt underskattad som - seriös skådespelare. I flera scener briljerar han, han utstrålar en galenskap, en oberäknelighet, ett obehag förtäckt med humor och skämt. I hans sanna botten lever demoner under obestämd tid.


Men det här är en film som aldrig lyfter som aldrig griper tag i dig. Dessvärre väcker det mest gäspningar och för en gång skull förstår jag mig inte på kritikerna som lovordat filmen och höjt den till skyarna. Vissa hävdar att vi bevittnar "ett mästerverk" (Total film). Det kan jag inte skriva under på. Känner aldrig något för filmen, var finns spänningen eller dynamiken i filmen?

Brad Pitt får som sagt tillfälle att briljera i större skådespeleri och även om jag har svårt för Ben Afflecks lillebror Casey (han är påfallande lik Green Day sångaren BillieJoe Armstrong va?) så är hans berättelse mot slutet riktigt intressant.


Vad händer med han som mördar LEGENDEN och DEN MEST JAGADE MANNNEN I USA? Utan att avslöja allt för mycket så blir Robert Fords tillvaro nästan värre än tiden innan. Han säger till flickvännen spelad av Zooey Deschanel ; "trodde jag skulle få applåder. Dem kom aldrig".

Förstår att man vill göra en mer genomtänkt western med lite poetiskt lyster och försöka kasta omkull den traditionella genren. Och ambitionen, det modet beundrar jag verkligen och vill hedra berörd regissör, producent och manusförfattare för.
Men det här är en alltför tungrodd film som hade tjänat mer på fokus och om man kunde faktiskt lyft fram det perspektivet efter mordet istället för före  och fördjupat sig i den. Karaktären Robert Ford och hans liv, psykologi, samvete och konflikt med sig själv och sin bror efter mordet, där har vi det som väcker liv och intresse i den här historien. Han är också på ett sätt lite mer fascinerande än "hjälten" Jesse James.
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar