Våningstårtan

När jag av en slump ser om Matthew Vaughns Layer cake från 2004 slår flera saker mig. Inte minst det faktum att man ser annorlunda på ett verk när det är under andra förutsättningar än första gången man såg filmen.
Vaughn har sedan Layer cake gjort en ganska spikrak karriär uppåt med filmer som Stardust, Kickass, X-men First class och nu senast Kingsman: The secret service.

I gangster-action-dramat Layer cake vilar en ganska så tung brittisk genre-ande över filmen, nämligen den som Guy Ritchie startade med mästerliga och stilbildande Lock, stock and two smoking barrelsm (1998).

Det har gått drygt 10 år men filmen i sig är fortfarande tillräckligt bra, vital, snygg och välspelad för att kunna klara en eller flera omtittningar och man märker att den är gjord av någon med talang.

Hade nästan glömt bort hur mycket jag gillade den när den kom och att det myllrade av bra skådisar, som då antingen var hyfsat stora och kända eller som skulle kunna bli det. Förutom de vid den tiden mer etablerade namnen (i varje fall inom brittisk film) som Michael Gambon, Colm Meaney och Jason Flemyng, så finns här Daniel Craig, några år innan han blev James Bond. Och bara hans fysionomi är ett kapitel för sig. Här är han, för att använda ett uttryck Jan Guillou tog till när han kommenterade valet av Stellan Skarsgård som Hamilton i Cog Rouge-filmen (1989), en "sparris" jämfört med den uppumpade hunk han mer och mer blivit med varje ny Bond-film.

Andra namn som dyker upp i mer eller mindre roller är Sally Hawkins, som varit med i flera Mike Leigh-filmer sedan dess och även dykt upp i amerikanska rullar som Woody Allens Blue Jasmine och Godzilla från häromåret. Ben Whishaw, som numera mest är känd som den nye Q i Bond-filmerna, har länge varit ett stabilt namn inom brittisk film och som för mig personligen blev känd när han porträtterade Sebastian Flyte i bioversionen av En förlorad värld (2008). Han gjorde det helt ok trots att Anthony Andrews som spelade Sebastian i tv-serien inte går att ersätta eller överträffa.

Och så har vi Sienna Miller då... En skådis och kvinna som jag är mycket svag för... Hon har en ganska liten roll här, men oj vad man ser potentialen, star qualityn...Efter att ha varit borta från strålkastarljuset ett tag börjar hon synas mer och mer igen. I bioaktuella American sniper spelar hon Bradley Coopers fru. Läste att hon ska ta över Emma Stones roll som Sally Bowles i Cabaret på Broadway de sista föreställningarna i februari och mars.

Men det är en annan skådis som jag helt hade missat som jag först nu lägger märke till och det är Tom Hardy, en skådis som också gått från klarhet till klarhet på sista tiden med filmer som The dark knight rises, Locke, Inception och bioaktuella The Drop. I sommar axlar han Mel Gibsons öken-dammiga mantel i George Millers fjärde Mad Max-film, Mad Max: Fury road. Han har en liten biroll här, men det är  kul att se honom speciellt när man vet vad som komma skulle.

Layer cake är, hur som helst, en mycket sevärd, mycket brittisk och mycket underhållande gangster-rulle som också kan stoltsera med ett maffigt soundtrack i form av låtar med t ex The Cult, XTC, Kylie Minogue och Joe Cocker.

Göran.