http://www.stockholmfilmfestival.se/sv
Sektion: Open Zone
SUFFRAGETTE brittisk-fransk film i regi av Sarah Gavron.
Medverkande: Carey Mulligan, Helen Bonham carter, Meryl Streep,
Ann-Marie Duff och Ben Whishaw.
Speltid: 106 min
Betyg: AT AT AT AT
Det är i början av 1900-talets England och London, närmare bestämt. Kvinnor sliter som slavar i stadens tvättfabriker. Några av dem utnyttjas sexuellt av manliga produktionsledare.
Maud (Carey Mulligan) ser detta och vågar inte riktigt göra något -till en början. Successivt börjar hon sluta upp bland andra kvinnor i kampen för rösträtt och för kvinnliga rättigheter.
En dag får hon ersätta en skadad medlem och föra hennes talan i rättssalen om lagändring och yrkande för kvinnlig rösträtt. Hon möter landets makthavare. En svindlade känsla! Maud gör det bra, hon är uppriktig och enkel och berätta om slitet, om krämporna, smärtan, sjukdomarna och skadorna och dödsfallen i fabrikerna.
Vad skulle ni göra om ni fick rösträtt? frågar en av beslutsfattarna. Maud säger , att hon vet inte, "har aldrig tänkt att det skulle hända". Hon fortsätter, "men jag har tänkt att det måste finnas andra sätt och leva än så här. Ett annat liv".
Maud och hennes kamrater blir ordentligt uppslukade av ett brandtal från en av ledarna i kvinnorörelsen, Miss Pankhurst (Meryl Streep). De ser dock drömmar om frihet krascha. Det blir ingen lagändring. Och kampen fortsätter. Polisen misshandlar dem och alltmer syns Maud i fängelset. Hennes man (Whishaw) förlorar tålamodet och har svårt och hantera hur han förlöjligas på arbetet. Hur kan du låta din hustru vanära dig på det där viset? skriker kamraterna runt honom.
Han är ursinnig och säger till henne , "Du är min fru, det är ditt syfte".... Maud behåller lugnet, den här gången...
Hennes man förlorar även förståndet. Det går så långt att han låter deras son bort-adopteras. Maud får veta det när hon släppts från en fängelsevistelse. Mauds värld rasar samman. Hennes hjärta är krossat.
Nu blir dock hennes fokus kristallklart: hon tänker få till en lagändring , så hon kan få tillbaka sin son igen. Hennes kamp förs på två fronter. Dels mot sin man och dels mot systemet. Nu tvekar hon inte längre. Hon är medlem, en stolt sådan i rörelsen Suffragetterna......
Det här är riktigt bra, välspelat och välgjort och en mustig historielektion över något av världshistoriens viktigaste skeenden, vägen och kampen för kvinnlig rösträtt. Som i så många andra fall, blir Historien en spegel av en domino-effekt. Det börjar hända saker i ett land, och det sprider sig till ett annat osv. Så även när det gäller kampen för kvinnlig rösträtt. I Sverige fick vi den 1921. Det är inte så länge sedan, med historiska mått mätt. När jag ser den här filmen kommer intresset för Historia tillbaka hos mig.
Det är dock plågsamt, skrämmande och otäckt och se hur kvinnor behandlades som djur och medborgare av andra rang.
Tänker en del på Richard Attenboroughs Ghandi (1982) om Indiens kamp mot britterna för självständighet och frihet. En klassisk film och som många gånger har använts i skolundervisningen för och levnadsgöra den annars "torra" historia inlärningen. Historia handlar ju om människor, kött och blod, känslor, fasor och fejder och tankar och systemskiften. Allt detta får vi i en film som Suffragette. Och jag är ganska övertygad om att om några år är den här filmen flitigt visad i flera av landets klassrum. Det är en inspirerande , feministisk och oerhört viktig film. Det går ju även och se kampen inte bara för kvinnans rätt och frihet; det kan även handla om arbetarnas fight mot hänsynslösa och empatilösa arbetsgivare som utnyttjar sin arbetskraft, något grymt.
Miljöerna är högklassiga och stämmer överens med den bild jag har från den här historiska tiden. Det finns några scener då vi ser Oxford street ur fågelperspektiv, det är fascinerande hur mycket som verkar finns kvar idag från den här tiden.
Carey Mulligan gör sin hittills bästa rollinsats i karriären. Hon är en sådan lysande stjärna med en särskild aura som få andra har. Hon stjäl scen efter scen och gör mig och publiken förblindad för varje gång hon bär sin son eller springer och leker med honom. Jag lider när hon utsätts för tortyr i filmen och när hon misshandlas svårt. När hon reser sig igen, andas jag ut igen. Mulligan övertygar verkligen och har verkligen mitt fulla stöd, min kärlek och mitt hjärta. När hon tar ut revansch mot sin hemske chef, kan jag inte annat slå med näven upp i luften! Sällan har jag uppskattat hämndens sötma som här....
Suffragette är efterlängtad film och kommer verkligen nödvändigt, i en tid , då feministfrågorna verkar glömts bort eller åtminstone inte längre står högst upp agendan. Det är kanske årets viktigaste film eftersom den belyser vägen till vad vi har i dag och varför vi aldrig kan ta våra mänskliga rättigheter och friheter för given. Men det ger också en fundering över LAGARNA , både då och idag. Borde inte lagarna anpassa sig till människorna och inte alltid tvärtom?
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar