I samband med att Wes Anderson erhåller pris på Stockholm filmfestivalen, 2007, Visionary award skriver Johanna Koljonen i en essä/artikel (The worldmaker in his house of fantasy) om regissörens filmskapande i festivalkatalogen (s.33-37 2007 The Festival). Hon skriver att Wes Andersons värld "liknar ett dockskåp". "Det är en metafor för flera saker", fortsätter hon. Hjältarna i hans filmer flyr till en låtsas värld. En värld likt Peter Pans Neverland, för dem klarar inte av det riktiga livet.
I Andersons verklighet som visar sig i hans filmer handlar det mest om besvikelser. I "låtsasvärlden" eller i "dockskåpet" om man så vill, har karaktärerna en uppfattning att de har kontroll på saker och ting, precis som barnet som leker med dockskåpet. De är lättorienterat och en skyddad värld från den riktiga världen, skriver Koljonen, träffande.
Men vad händer när verkligheten tar sig in i "låtsasvärlden"? Och konflikter börjar härska i den så kallade "låtsasvärlden"? Som i The Life aquatic (2004) då sjöforskaren Steven Zissou tampas med dåligt samvete när han återförenas med sonen han lämnade. Han möter honom nu i vuxen ålder, Ned (Owen Wilson) som han kallas, och far och son hamnar i triangeldrama om och vinna journalisten Janes (Cate Blanchett) gunst.
Zissous bäste vän Esteban har nyligen avlidit, sorgen av hans bortgång är stor. Hans besättning är ute efter hämnd på den haj som tog Estebans liv. Och här finns det referenser till Jaws (1975). Zissou avslöjar nämligen att han tänker ta livet av hajen med hjälp av dynamit (precis som Roy Scheider gjorde i Spielbergs film).
Zissou gör en rad felbeslut som får allvarliga konsekvenser för hans besättning. Han hamnar i en rejäl svacka. Han frågar sig , Har han tappat sin förmåga? Kan han komma tillbaka? Och han blickar ut mot oceanen. Vem har han blivit? Och hans ex hustru Elenoar (Angelica Huston) skymtar förbi i bakgrunden. Varför skaffade dem aldrig barn, när dem kunde? Vad hände med deras kärlek?
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar