Sidor

måndag 16 november 2015

Gandini undersöker lyckan i Sverige

Stockholm Filmfestival 2015
http://www.stockholmfilmfestival.se/sv
Sektion: Stockholm Documentary Competition

THE SWEDISH THEORY OF LOVE svensk dokumentär av Erik Gandini
Medverkande: Anni Stavling, Erik Erichsen, Nihela Ali, Zygmunt Bauman m fl.
Speltid: 90 min
Betyg: AT AT AT AT

Erik Gandini följer upp sin omtalade Berlusconi-dokumentär Videocracy (2009) med en mer personlig och essäbetonad film. I The swedish theory of love undersöker han den svenska kulturen och frågar oss; Är vi verkligen lyckliga?

Sverige är ett ovanligt land i flera bemärkelser; här finns största andelen singelhushåll och hela tiden premieras vi att vara självständiga och inte beroende av någon eller några.
Gandini har med sina delade rötter, den italienska och den svenska ett kluvet förhållande till den svenska modellen. I andra kulturer är familjen viktig och det är inte konstigt att man bor nära dem eller även med dem i vuxen ålder. Det är otänkbart i ett land som Sverige. Vi fostras upp för att inte bli beroende av någon. Men återigen är vi verkligen lyckliga?


I filmen målar Gandini upp flera intressanta porträtt och möten med olika människor. Vi möter en ensamstående mamma som säger sig vilja ha barn men inte nödvändigtvis med någon partner. Vi möter spermadonatorer i Danmark, alternativa kollektiva i skogsområden som söker efter andlighet, gemenskap och kärlek. Vi ser en läkare flytta till Eritrea och bosätta där, ett liv , ett modigt kliv från bekvämligheten och "det perfekta samhället i Sverige". Han säger ganska snabbt, om han inte flyttat iväg till Afrika, hade han varit kvar i Sverige med sommarhus och båt. Levt svensson-liv....
Hans "flytt" har berikat honom och gjort honom lyckligare , säger han. Det handlar inte om materiellt välstånd, det är något annat som är större och betydligt viktigare för honom. Att det finns människor omkring honom och som välkomnar honom och bryr sig.....
Och svenskarna har något här och lära sig av Afrika, onekligen är det så....


Det är ju tragiskt och anmärkningsvärt när vi får följa bo-utredare som finner döda människor , och som har legat avlidna i sin lägenhet i över 2 veckors tid. Ingen har märkt dem, eller saknat dem. Det är grannarna som hör av sig för det luktar "skumt" i trapphuset.  Det rör sig om självmord, och Gandhini säger själv; han är rädd för att själv hamna där , ensam och självmordsbenägen i en lägenhet och aldrig hittad....

Han har gjort en mycket fascinerande film och som det säkert kommer snackas om under hösten/vintern, en eller två gånger. Det är begåvat, tankeväckande, underhållande , träffsäkert och undersökande. Ett av filmens finare reportage är den om en SFI-lärare, Nihela Ali, i Gusum. I klassrummet lär hon grupperna även en slags "mentalitet", svensken gillar inte långa svar. "Ja" eller "Nej", svara kort bara, säger hon. Och tiden är viktig, kom alltid i tid!
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar