INGEN ÄR ALENA

Stockholm International Film Festival 2015
www.stockholmfilmfestival.se
Sektion/ Twilight Zone

ALENA
Sverige, 2015
Regi: Daniel Di Grado
Roll: Amalia Holm, Rebecka Nyman, Felice Jankell, Molly Nutley.
Längd 83 min

I somras visades en kortare version av Alena (som baseras på ett seriealbum med samma namn av Kim W. Andersson) på SvT Play och nu har det blivit en biofilm och kan väl närmast beskrivas som Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål på ett internat.
Alena är en tjej som börjar på en snobbig internatskola där lacrosse-tjejerna inte direkt välkomnar henne. Men Alena bär på ett mörkt förflutet och så fort hon hamnar i trubbel dyker hennes bästa vän, Josefin, upp.

Alena (Amalia Holm) är ett fynd.

Regissören Di Grado vet jag inte mycket om (googlar man på honom kan man få reda på att han bland annat regisserat en Maria Lang-film, Rosor, kyssar och döden från 2013), men att han har koll på skräckgenren står bortom allt tvivel efter att ha sett Alena och det som imponerar är att han håller sig trogen genren samtidigt som han lyckas undvika schabloner och gå lite sin egen väg.
På Stockholms filmfestivals hemsida står det att filmen är ett "lyckopiller för de som gillar när blodet skvätter" och detta är en klar överdrift men för mig blev det bara en positiv sak att blodet och splattret finns där men är ganska nedtonat och sparsmakat vilket gör filmen ännu bättre. I mina ögon i varje fall.

Filippa, Lollo & Tessan (Molly Nutley, Malin Persson & Marie Senghore) är inte att leka med...

Mycket av filmens lyckosamma skapelse måste ju tillskrivas manuset och förutom regissören så har DN-kritikern Kerstin Gezelius och regissören, producenten och manusförfattaren Alexander Onofri plitat ner den här storyn, som tillsammans med ett noggrant och imponerande regiarbete bildar en ganska så högklassig rysare som inte står långt efter de bästa i genren, oavsett härkomst.

Och att jag skulle skriva så om en svensk skräckis... ja, det fanns inte innan Låt den rätte komma in och nu med Alena så känns det som om koden är knäckt och att talangfulla svenska filmare kan ge sig in i genren på allvar och konkurrera med sina kollegor over there.

GS.