Tack för filmfesten!

Hur summerar man Stockholm filmfestival 2015?
Inte det lättaste kanske, men en sak är säker, filmfesten har bjudit på ett generöst filmurval. Med Migrationstemat visade festivalen att man återigen är samtida och takt med samtiden.
Det har varit en fantastisk festival med både smalare och bredare titlar. Och alltmer kvinnor både syns bakom och framför kameran.
Dokumentärerna (Listen to me Marlon etc) fortsätter och hålla klass och drar folk gör dem också,  i år blev det till och med närmast omöjlig och se Wolf pack, till exempel

Face2Face förgyller alltid filmfesten och skapar och väcker en viss glamour och internationell glans. Undertecknad missade giganterna: Frears, Burstyn och Lanthimos, däremot fick jag bevittna Erik Gandini i samband med visningen av hans nya The Swedish theory of love.

Joachim Trier som vann igen för bästa film (Louder than bombs) var väldigt entusiastisk över publikens frågor.
Could you tell us something about the title? frågar jag honom och moderatorn upprepar och förtydligar frågan. Trier nämner The Smiths skivan med samma namn och en dikt från Virgina Wolf.

Efter visningen av Shane Meadows This is England´90 råder en smärre pop-hysteri kring de gästande skådespelarna, Thomas Turgoose (spelar Shaun i filmerna) och Andrew Ellis (Milky). Det är inte det lättaste att få en bild med dem eller ens ställa någon fråga. Det verkar just då i den begynnande November-kylan som om alla vill ta en selfie med dem.
Och jag vill ju inte vara sämre.

Ellis hjälper mig både med kameran och får mig och le. Han spelar Milky i filmerna och jag frågar honom om vad som varit dem bästa erfarenheterna som aktör i This Is england.
Svår fråga, säger han först och lägger armen runt några beundrare och ler återigen framför en mobilkamera. Hans kollega Turgoose vill helst gå på puben och artigt tackar beundrarna och ställer upp på ytterligare en selfie. Ellis fortsätter:
- Dem bästa erfarenheterna? Det är ju när man får tänja på gränserna som skådespelare, och det känner jag att jag har fått göra med This is england.

Nu blåser det också, en ruggig vind och det blir svårt och hålla kvar britterna utanför biografen Grand. Puben väntar. Värmen är ett måste. En fråga hinner jag dock avlossa innan Turgoose försvinner:
Scenerna i filmen/serien då ni beger mot skogen och hamnar i drog rus  på en underlig alternativ fest, hur förberedde ni er för dem scenerna?

Han ler mot ännu en kamera blixt och säger ganska snabbt och huttrar lite under sin Fred Perry jacka: Vi drack och blev fulla, det är det enda, mate, säger han, och cheers, thanx.... Och sedan är han och Ellis borta med vinden....
TA