Sidor

måndag 2 november 2015

Varför denna avsky mot SVT-serien Boys?

Har nu sett fyra avsnitt SVTs utskällda serie Boys. Jag kan inte minnas en liknande tv-produktion som väckt så mycket avsky och upprörda känslor. Och jag förstår inte riktigt vad som fått så många arga och negativa.

Jag ser en serie som är trivsam, utopisk, småkul och rätt träffsäker. Vi ser två unga män med musikdrömmar, en säger upp Handelsstudierna för och satsa mer helhjärtat på musiken. Hans lärare frågar honom snorkigt och med Jante mössan på: "Vad då? Ska du bli en ny Mick jagger?" "Nej", svarar Viktor (Adam Pålsson), "jag ska bli jag"....

Det finns något sympatiskt med serien Boys, och kanske förstärks det, när jag ser den, och vet hur mottagandet har varit. Nedskriven och fullständigt dissad i tidningar och på webben och av svenne själv. Eller ska jag skriva hipstern själv?


Men jag förstår ändå inte vad av denna storm av ilska över en tv-serie?
Är det fult och försöka göra en Girls för killar?
Är det så hemskt och se två polare bada tillsammans och snacka känslor och hur de ska förhålla sig till sex och könsrollen?
Varför är det så viktigt att skildra Stockholmshipstern på "ett korrekt" sätt?
Och varför får man inte missförstå Stockholms-hipstern?
http://www.dn.se/kultur-noje/kristofer-ahlstrom-svt-har-helt-missuppfattat-hipstern/

Finns det bara en gällande bild av Stockholms-hipstern?

Det är väl något befriande och se mjuka, tänkande unga killar som blir bokade för en första spelning på Trädgården. De möter en stjärnproducent/DJ som inte är som dem,  han skiljer sig markant från dem i både världsbild och syn på musik. Viktor  blir allt osäkrare för varje uteblivet sms från sitt kärleksintresse, Alice (Nour El-Refai är cool!). Och hans kompis Leo (Armand Mirpour) vill sluta titta på porr. Det stämmer inte överens med vad han vill stå för och han är övertygad av porrens bilder inte är sunda, varken för honom eller någon annan.

Men som sagt, serien väcker uppretade känslor. Härom veckan sitter jag på en kvarterskrog nära mitt jobb. Jag äter lunch på sedvanligt sätt, Men så hör jag från något bord längre bort höjda stämmor. Det är ganska livat kring det bordet. Det rör sig om tre unga män. De verkar mer eller mindre jobba med tv och filmproduktion. En av dem är mer högljudd än dem andra. Han är amerikan och han spottar på serien Boys. Och det går inte riktiga och missa hans budskap.

Den uppjagade amerikanen menar att män, och i synnerhet unga män i verkligheten är inte som dem i serien Boys. Man beter sig helt enkelt inte som karaktärerna i den serien. Dem är för mesiga, för överkänsliga i serien jämfört med verkligheten, säger han. Det är inte trovärdigt. Det är bara larv. Trams. Är dem i serien gay? hör jag den amerikanska kroggästen fråga sällskapet.


Kanske handlar serien Boys om andra saker. Kanske handlar det om hur blinda vi är på vår egen samtid? Vi är så inne i den själva, så vi kan inte se på den "utanför" oss själva. Och när någon målar den , så blir folk arga, för glappet blir för stort mellan våra fiktiva och "verkliga" förväntningar?

Eller så handlar dem argsinta reaktionerna om motsatta håll. Och kanske blir det också lite som med Café Bärs? "Dem berörda" blir arga för bilden av dem själva i serien är för lik den som råder i verkligheten.
 Och bilden ligger nära parodiska egenskaper.


Skvallrar kanske Boys om hur mycket serierna har tagit över våra liv. Folk blir arga på en serie. Kom igen! En serie. Det är ju knappast FN som kommit med en dyster rapport. Det är knappast jordbävning eller stor svält-katastrof.

Det är en liten serie som fått se sitt första ljus.... Det här är väl baksidan av HBO-dominansen eller "seriesjukan" med upptrissade serier och hur de ska ge oss mening. Seriernas framgångsrika period på senare år har gjort folk inte bara giriga, utan också bortskämda och fyllda med krav. Folk förväntar sig "kvalité" av serier. Serier ska "leverera". Hur skulle det vara om vi bara såg och tog del av berättelser och slutade döma och vara så förbannat kritiska och konsumentinriktade?


  Till slut kan jag inte tänka på , att Boys fyller faktiskt en funktion som väckarklocka över MANSROLLEN och MANLIGHETEN på film/tv. Är det så att Leo och Victors "mjukisar" uppfattas som exotiska, udda fåglar och väcker rent ut av avsky i vissa läger, för det bli ju direkt anti-tesen mot en MANSBILD som sedan länge dominerat både bioduk och tv och dataskärmar?  Nämligen den våldssamme , kriminella , familjebeskyddaren, kvinnotjusande drinkaren med tystlåten hållning och uppumpade biceps.
TA



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar