Måste säga att jag blev lite positivt påverkad av Bengt Ohlssons krönika om Rockyfilmerna ("Rockyfilmerna berör mig så starkt. Det är som en gåva." s.6 27/2 Lördag 2016)

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/bengt-ohlsson-rockyfilmerna-beror-mig-sa-starkt/

Det är så fint det han beskriver från senaste filmen Creed (2015):

"Att göra en uppföljare att förhålla sig till att det har gått fyrtio år sen den första filmen vore dumt, snudd på osmakligt. Men Stallone gör det så stilfullt. Huvudsakligen genom att kliva åt sidan. Han gör faktiskt något av en biroll. 
Och det är livets gång. Först ett tröskande med provspelningar till småroller, sen större roller och kanske huvudroller...och sen allt mindre roller, sen statist, sen utskriven ur handlingen. 
Filmen får oss att känna att tid har gått, och att det är som det ska vara."

Olsson fortsätter och skriver hur "förståsigpåare" ofta menar att det är bara den första filmen Rocky (1976) som är sevärd. Resten är bara pinsamma, säger sig förståsigpåarna. Det har blivit någon sorts regel eller "gängse sanning".  Olsson menar dock att filmerna har berört honom på djupet.
När andra bespottar filmerna och anklagar dem för "patriotism" ser Olsson hur man undgår klassperspektivet.
Kanske är det dags och se om filmerna och omvärdera dem?
Läs gärna Olssons krönika!
TA