Sidor

lördag 5 mars 2016

Ungdom går till spillo på de unga

I Peter Bogdanovichs Den sista föreställningen (1971) ser vi ett gäng high school ungdomar i en håla i Texas i 50-talets USA. Huvudpersonen Sonny (Timothy Bottoms) är fast i sitt eget liv. Han vandrar runt utan större drömmar och ambitioner. Hans flickvän Charlene klagar på honom och han har svårare och uppskatta ännu en kväll i en bil med hångel och krav. Varför inte prova på något nytt? frågar han henne i bilen. Men hon vill hångla som dem alltid gör. Medan han tänkte på hur  själva kärleksakten skulle vara....


En dag ber hans fotbollscoach, Mr Popper, att han skjutsar hans hustru.  Lojal som Sonny är , kör han iväg Miss Popper. Ynglingen inleder sedan en förbindelse med den 40 åriga kvinnan.
Ruth Popper (Cloris Leachman) livas upp och stenansiktet förbytts mot ett stort, varmt och sensuellt leende. Hon bär inte längre håret i svans. Hon väljer och släppa ut håret.... Hon blir genom Sonny "pånyttfödd". De är dock medvetna om vad dem gör och planerar noga när och var dem träffas. Allt för att Hemligheten inte skall uppdagas av Mr Popper.


Sonnys kompis Duane (Jeff Bridges) uppvaktar den svala och självsäkra Jacy (Cybil Shepard). Dem lever ett stormigt tonårsförhållande och där sexdebuten tycks hela tiden få vänta... Detta till Jacys stora förtvivlan.


Hon letar andra "uppvaktare i form av Lester (Randy Quiad). Han tar dock väldigt lång med och knäppa upp hennes knappar.... Jacy suckar...Dessa osäkra unga och "okunniga män"....

Tristessen i den sömniga hålan är stundtals monumental. Var finner man då hopp någonstans? Fotbollslaget går dåligt. Jobben försvinner. Var finns platsen där du tillåts få drömma dig bort några timmar?
På Sam´s (Ben Johnson) biograf i stan där Miss Mosey jobbar sent och säljer popcorn för några futtiga dollar.

Och har man tid tar man sig en sväng förbi Genevieve och beställer en delikat ostburgare...Jukeboxen är dock ett nöje endast för "dem rika", enligt servitrisen själv....Hon är själv medveten om hålans sociala kontroll; "Man kan inte nysa i den här stan, utan att nån räcker fram en näsduk"....


Skolan är en underlig plats. Läraren talar om kristendom, citerar Keats och klassrummet genomsyras av en sömnig samling ungdomar. Tugg-gummi och inte sällan blickar trånar ut genom det öppna fönstret. Anarene skolans sång skrattar ungdomar åt och gör narr åt i bilen , när de känner vinden i håret och låter hastigheten stiga. "Hatkärleken" till hemstaden är total!


Å andra sidan förväntas ungdomarna lämna "Hålan". Dem förväntas börja läsa på college och skaffa sig en framtid. Men stanna kvar är inget i alternativ. Det är dock något Jacy vill, till sin moders stora upprördhet.   "Allt är bara tomt och här finns inget och göra", som Jacys rika mamma (Ellen Burstyn) säger.


Men vad händer då den dag någon lämnar det lilla samhället? Har man då klippt och kapat banden för gått? Är det som - en gång - var ditt någons annans?
 

I filmen ser vi hur man bryr sig mindre om varandra. I tristessen växer en individualism, en själviskhet och en bitterhet. Hur ensamt kan det bli? Vem stjäl var och ens drömmar? Vem har rätt och trampa på dina idéer och självkomponerande hopp?

Jacys mamma är självuppblåst och säger bara tröttsamt att prova sex, gift dig med Duane. Du kommer så småningom förstå vad tjatigt/enformigt det blir med att vara gift.


Pojkspolingarna hittar på olika hyss och bland annat utnyttjar dem biografägaren Sam´s stumma son Billy för och skapa spänning, men det är på en svag pojkes bekostnad....

Otrohet är vardagsmat mellan husen.....och sprids nästan som en slags social sjukdom för och undkomma ensamheten....
Det blir nästan en fråga om inavel , sex blir det som blir kvar... Sex blir en hausse, en spännande komponent och en desperat handling i en andefattig tillvaro som tynar bort för var dag som passerar.  Och hur ska man förhålla sig till den religiösa uppfostran som säger att man bör vänta till samlag efter äktenskapet?

 

Hank Williams sånger fungerar som kapitel vändare i filmen: Sonny blickar ut mot den kolsvarta natten. I Skyn, i horisonten ser han frön av ljus.... Är det hoppet han synar? Är det storstadens anonymitet och möjligheter som vilar bortom honom?
Hank Williams sjunger: "Du övergav den enda som nånsin älskat dig / Och gick tillbaks till det vilda livet igen"....

och Sonny smaskar på hamburgaren och är fullt upptagen i tankar....

Det är en film också om vad som händer med ungdomen och hur det ungdomliga förvandlas till nostalgi och minnen. Hur dem unga går i dem vuxnas fotspår, där kärlek och drömmar tillhörde gårdagen. Och vad hände sedan?
När Sam sitter och fiskar med pojkarna njuter han av stunden och den gudomliga naturen. Han blickar tillbaka och minns det förflutna. Ett annat liv. En annan människa. I honom bottnar en tragik, och ur den brottades han också med en förälskelse som tillhörde ungdomen. Biografägaren Sam har stort hjärta. Han säger oavsett ålder blir man galen av förälskelse. Unge Sonny frågar honom om unga gifta par. Varför blir dem olyckliga? Ger inte äktenskapet ungdomarna friheten att göra vad dem vill?


Och Sam blir både en udda fågel och den håller samman "kittet" i det lilla samhället. Hans ande vilar över staden som en ängel. En gudomlig kraft. En landsfader. Otrohet var han nära att ta till , men han hindrade sig själv. Den kvinna han älskade tillhörde någon annan. Dem var olyckliga, och han trodde det skulle bli annorlunda. Men så blev det inte. Och han lät henne vara. Och han gick vidare. Men ofta han till den där platsen, minnena. Händelserna vid sjön, och när han tänker efter går han inte dit längre för fisket. Han går dit av sentimentala skäl. Han borde egentligen åka till en större fiskdamm....Men vill han det? Han rullar ännu en cigarett och konstaterar med ett grin; "det är löjligt och bli gammal"...

 I början av filmen får pojkarna Duane och Sonny höra hur dem måste lära sig och tackla i fotbollsspelet. I själva verket handlade det om någonting annat. Om hur man förhåll sig i livets vidunderliga skepnader och oväntade vändningar. "Tacklar du motståndaren så gör han inte mål", som gubbarna vid verkstaden sade....  
Men säg dem ungdomar som lyssnar på några gubbar?
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar