Om någon vecka går Ridley Scotts film Blade Runner (1982)
upp på svenska biografer igen. Idag är den älskad, kultförklarad, en
föregångare och influens-källa till diverse populärkultur. Men så har det inte
alltid varit.
I Michael M Sammons bok Future noir, The Making om Blade
Runner (1996, Orion media) skildras inte bara hur filmen kom till, utan även hur synen på
filmen förändrades genom videokulturen.
Filmen gick upp den 25:e juni på 1290 biografer i USA. Det var övrigt filmbolags-chefen Alan Ladd Jrs lyckodatum. Både hans bolags stora framgångar som Star Wars (1977) och Alien (1979) hade nämligen haft samma premiärdatum tidigare. (s.309)
Amerikanska film-kritiker var oeniga. Visst förekom en del positiva recensioner, men det var dem negativa omdömena som fick mest uppmärksamhet. (s.315)
Pat Berman skrev "science fiction pornografi - sensationslystet och utan hjärta" (State and columbia record, Columbia, South Carolina, 2 juli, 1982). (s.313)
Shelia Benson i Los Angeles times: "förväxla inte titeln blade runner med innehållet och förvänta dig inte en super högt tempo jakt film. Blade krypare verkar mer rimlig titel"....(Los Angeles in a future tense, Los Angeles times, california 25 juni, 1982).
Pat Berman skrev "science fiction pornografi - sensationslystet och utan hjärta" (State and columbia record, Columbia, South Carolina, 2 juli, 1982). (s.313)
Shelia Benson i Los Angeles times: "förväxla inte titeln blade runner med innehållet och förvänta dig inte en super högt tempo jakt film. Blade krypare verkar mer rimlig titel"....(Los Angeles in a future tense, Los Angeles times, california 25 juni, 1982).
Roger Ebert tyckte att "filmen svämmade över av specialeffekter, på bekostnad av historien" (Blade runner runs on its stunning visuals, chicago sun times, september 11, 1982).
USAs dåvarande främste kritiker ansågs av många vara Pauline Kael, essäist på tidningen New Yorker. Hon skrev: "om någon kommer fram med ett testresultat av robotar, bör kanske Ridley Scott och hans medarbetare genast gömma sig". (s.314)
Ironiskt var det som filmbolaget Tandem Production yrkat för och bidragit till filmen , berättarrösten och det lyckliga slutet i filmen som de flesta kritikerna starkt ogillade.
Terry Kelleher i Miami Herald (26 juni 1982): "vad som riktigt irriterade mig över Blade Runner var det tillgjorda Må bra-slutet. Efter filmens deprimerade timmar blir det bara än mer deppigt och se en regissör i sista minuten bli rädd för och vara för deppig"....
Enligt Sammon (författaren till boken) handlade kritikernas "sågningar" mycket om att dem var ovetande om den hårda verklighet som låg bakom en glamorös, påkostad och komplicerad storproduktion.(s.315)
Filmen gick hyggligt under premiärhelgen men efter en månad på biograferna började filmen sakta tappa tittare....
Blade runner floppade ( 14 miljoner dollar var intäkterna) sett i relation vad den drog in och vad den kostade och producera (över 28 miljoner dollar). (s.318)
Det hade därför varit logiskt om filmen försvunnit helt ifrån vårt medvetande, menar Michael Shammon. Men istället skedde motsatsen. Filmens popularitet växte. Från att ha omfamnats av en ringa skara fans till dagens kulturella ikon status.
En anledning till Blade runners förvandling kan förklaras av kabel teve och hemvideo marknaden. 1982 var dessa två fenomen relativt "nya" och fortfarande i dess linda, och därmed fanns det ett "sug", en "hunger" , tja, en "nyfikenhet" på den dåvarande nya tekniken och vad den hade och erbjuda.
En av dem allra första aktörerna på den nya marknaden var Warner Brothers, Blade Runners moderbolag.
Warner hade nu en tydlig distribution strategi efter Blade runners ekonomiska kollaps. Året var nu 1983. Nu handlade det om att maximera vinster från en biofilm med mediokert inkomstfacit. Först och främst visades filmen flitigt och snabbt på en kabelkanal som ägdes av filmbolaget. Nu fick filmen visas i miljontals vardagsrum inför tittare som normalt inte skulle gå på bio för och se en science fiction film. Än mer uppmuntrande var ju att desto flera som nu såg filmen , gillade vad dem såg.
Samtidigt släppte Embassy entertainment Blade runner på hemvideo och laser disc. Och filmen visade sig bli populär även här i nya format. Det var inte bara slentrianmässiga rymd eller science fiction fans som hyrde eller köpte filmen, utan även en större skara tittare som missade filmen under dess tid på biograferna. (s.322) Dem var nu nyfikna och lockades till sin lokala videouthyrare för och se om filmens rykte vara bifogat.
En annan faktor till Blade runners växande popularitet var att fansen kunde nu se om filmen. Även den förvirrade tittaren kunde se om filmen en tredje eller fjärde gång.
Blade runner blev en av de mest uthyrda filmerna på marknaden. Filmens producent Michael Deeley fick uppgifter , 1994, att filmen hade sålt i nästan en halv miljon videokassetter!
Under 80-talet hände även något i filmtidskrifterna. Blade Runner behandlades uppskattande i artiklar i Sight and sound, Film comment, American Film, Premiere.
I december 1982 publicerades världens första Blade runner fanzine vid namn Cityspeak. Fanzinet gjordes av en ung kvinna vid namn Sara Campbell. Tidningen förekom fram till och med Campbells allt för tidiga död , 1985 , bara 26 års gammal.
1991 publicerade Bowling green state university popular press en hel bok dedicerad filmen; Retrofitting Blade runner: Issues in Ridley Scotts Blade Runner and Philip K Dick´s Do androids dream of electric sheep. Boken innehåller 19 essäer: med titlar som t ex "Technology and politics in the blade runner dystopia" och "Philip K Dick on Blade Runner: They did sight stimulation on my brain",
Under 90-talet och i synnerhet Internets uppkomst skapades flera hemsidor tillägnad intresse kring filmen. Filmer, tv-serier, musikvideos började "låna" och kopiera filmens miljöer och design. Vi ser det i filmer som Brazil (1985), Strange days (1995), Judge Dredd (1995) och Johnny Mnemonic (1995).
Och även om Michael Shammon inte nämner det explicit i sin bok: Blade runners förändrade anseende kan också handla om en yngre generation som växte upp med filmen och i sin tur sökte sig till filmskolorna och utbildningar och sedermera blev morgondagens nya filmmakare. Starkt inspirerade av Ridley Scotts regn.
TA
En anledning till Blade runners förvandling kan förklaras av kabel teve och hemvideo marknaden. 1982 var dessa två fenomen relativt "nya" och fortfarande i dess linda, och därmed fanns det ett "sug", en "hunger" , tja, en "nyfikenhet" på den dåvarande nya tekniken och vad den hade och erbjuda.
En av dem allra första aktörerna på den nya marknaden var Warner Brothers, Blade Runners moderbolag.
Warner hade nu en tydlig distribution strategi efter Blade runners ekonomiska kollaps. Året var nu 1983. Nu handlade det om att maximera vinster från en biofilm med mediokert inkomstfacit. Först och främst visades filmen flitigt och snabbt på en kabelkanal som ägdes av filmbolaget. Nu fick filmen visas i miljontals vardagsrum inför tittare som normalt inte skulle gå på bio för och se en science fiction film. Än mer uppmuntrande var ju att desto flera som nu såg filmen , gillade vad dem såg.
Samtidigt släppte Embassy entertainment Blade runner på hemvideo och laser disc. Och filmen visade sig bli populär även här i nya format. Det var inte bara slentrianmässiga rymd eller science fiction fans som hyrde eller köpte filmen, utan även en större skara tittare som missade filmen under dess tid på biograferna. (s.322) Dem var nu nyfikna och lockades till sin lokala videouthyrare för och se om filmens rykte vara bifogat.
En annan faktor till Blade runners växande popularitet var att fansen kunde nu se om filmen. Även den förvirrade tittaren kunde se om filmen en tredje eller fjärde gång.
Blade runner blev en av de mest uthyrda filmerna på marknaden. Filmens producent Michael Deeley fick uppgifter , 1994, att filmen hade sålt i nästan en halv miljon videokassetter!
Under 80-talet hände även något i filmtidskrifterna. Blade Runner behandlades uppskattande i artiklar i Sight and sound, Film comment, American Film, Premiere.
I december 1982 publicerades världens första Blade runner fanzine vid namn Cityspeak. Fanzinet gjordes av en ung kvinna vid namn Sara Campbell. Tidningen förekom fram till och med Campbells allt för tidiga död , 1985 , bara 26 års gammal.
1991 publicerade Bowling green state university popular press en hel bok dedicerad filmen; Retrofitting Blade runner: Issues in Ridley Scotts Blade Runner and Philip K Dick´s Do androids dream of electric sheep. Boken innehåller 19 essäer: med titlar som t ex "Technology and politics in the blade runner dystopia" och "Philip K Dick on Blade Runner: They did sight stimulation on my brain",
Under 90-talet och i synnerhet Internets uppkomst skapades flera hemsidor tillägnad intresse kring filmen. Filmer, tv-serier, musikvideos började "låna" och kopiera filmens miljöer och design. Vi ser det i filmer som Brazil (1985), Strange days (1995), Judge Dredd (1995) och Johnny Mnemonic (1995).
Och även om Michael Shammon inte nämner det explicit i sin bok: Blade runners förändrade anseende kan också handla om en yngre generation som växte upp med filmen och i sin tur sökte sig till filmskolorna och utbildningar och sedermera blev morgondagens nya filmmakare. Starkt inspirerade av Ridley Scotts regn.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar