amerikansk science fiction äventyr i regi av JJ Abrams
Medverkande: Harrison Ford, Carrie Fisher, Oscar Isaac,
Adrian Driver, Daisy Ridley, John Boyega, Domhnall Gleeson m fl.
Speltid: 2 tim 15 min
Betyg: AT AT
Efter mycket om och men så går jag ändå på senaste Star Wars filmen. Jag ser den i 3D och det är häftigt till en början och se galaxerna, skeppen och robotarna. I det här formatet blir sjunde delen i George Lucas rymdsaga ett stycke maffig filmhistoria som når nya höjder, å ena sidan. Å andra sidan känns det en smula krystat och inte riktigt hållbart.....
Bitvis kan jag inte fäkta bort besvikelsen. När jag ser Force Awakens blir det lite som och återvända till barndomens gata och känna, Var det inte mer än så här? Var det inte större än så här?
Det är inget fel egentligen på Lawrence Kasdans manus, filmens "hemlighet" skapar en viss glans och laddning. Men det är dock sällan som "Awakens" bränner till och får mig och skaka om och beröras. Miljöerna och kostymerna och flera scener känns som blekare plagiat av de äldre filmerna. Ibland tror jag att jag ser någon obskyr sci /fi serie på en viss kabelkanal, "mitt på dagen". Det råder faktiskt ( även om tar emot och skriva detta) en smula ofrånkomlig B-films känsla över filmen....
Både kul och mindre roligt är det och återse dem gamla karaktärerna. Men mest känns det väl lite som om filmerna som man växte upp med under 80-talet var formade och präglade av sin tid. Det var ju mer spännande och se Harrison Fords Han Solo för 30 år sedan, än och se honom nu i gråa hår springa runt och skjuta Storm troopers. Han är ju för gammal för detta, även om ålder nog inte spelar någon större roll i Galaxen.. Jag antar att där kan aldrig piloter "pensionera sig"...
Awakens handlar mest om och föra vidare "varumärket" och locka en yngre och ny publik till rymdsagan. Och varför inte?
Varje generation behöver ju sin underhållning, varje generation behöver sin populärkultur, rockmusik och filmkultur. Awakens fyller det behovet. Problemet är ju nu att vi lever i en tid där blockbusters inte är något ovanligt, utan snarare tvärtom. Bioutbudet idag är mer eller mindre dominerat av dessa "filmplåster" för och rädda biografens blödande vara i kampen mot ned-laddningstjänsterna på nätet.
Precis som agent 007 behöver Star Wars renovera sig och gör en slags Make over för och kunna konkurrera med andra minst lika spektakulära filmer. Och det är sannerligen inte helt lätt.
Det finns partier i filmen som också är riktiga transportsträckor och faktiskt upptäcker jag mig själv sitta och gäspa lite , i mitten av filmen. Det blir inte riktigt dynamiskt med den nya generationens skurkar och hjältar.
Filmens hjältinna Rey (Daisy Ridley) är dock exceptionellt bra , hon är skrotsamlare som rycks in i motståndsrörelsens kamp mot Första ordningen som försöker ta över Galaxen. Rey får sällskap av den före detta Storm troopern Finn (Boyega) som bytt sida.
Han är inte lika karismatisk. Han har tidigare befriat piloten Poe (Oscar Issac). Poe är en minst lika skicklig pilot som den gamle jedi-riddaren Luke Skywalker (Hamill) var. Den äldre Skywalken visar sig vara spårlöst försvunnen.....Kan någon finna honom?
Roboten BB 8 som tillhör Poe bär på viktig information om var Skywalker befinner sig. Roboten är därmed ett skäl till varför onda makter vill lägga beslag på maskinen....
Sammanfattningsvis så är Awakens ett svagare avsnitt än säg Mörkrets hämnd (2005) och Jedins Återkomst (1983) men piggare än både Klonerna anfaller (2002) och Det mörka hotet (1999). Flera har påpekat att Awakens är det bästa avsnittet sedan Rymdimperiet slår tillbaka (1980) men det är knappast så, enligt mig. Filmerna tillhör samma franchise men har föga mer gemensamt än så. 70 och 80-tals filmerna (åtminstone dem två första) innehåller en del djup och större berättelser och är mer än bara effekter och laserstrålar.
Budskap är en bristvara i Awakens. Man snuddar ju på något stort, något tungt, på "gåvan", på den "nerven". Men inte mer än så. Awakens skvallrar mest om vad som hade kunnat bli (här finns ju potential, onekligen) men inte blev av.
Hade Abrams eller Kasdan valt kanske att våga gestalta och fokusera mer på filmens "hemlighet"
och fördjupa sig i DET STORA DRAMAT , hade Awakens antagligen fått mer tyngd och golvat mig mer. Nu förstår jag att det kanske inte var möjligt, eftersom det är först och främst en barn och familjefilm. Slutet är också rätt talande för filmen: Vi återser kära rollfigurer, äldre och tröttare än förut. En ung generation hjältar räcker ut handen mot den äldre , men han vill inte ta hennes hand. Greppet/Hälsningen låter sig vänta...
Och man bevittnar filmens slut med en viss häpnad. Var det bara så här det var? Öppen mun. Stora ögon. Det fattas något. Men vad som saknas är inte riktigt lätt och sätta ordet på.....Kraftfullhet?
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar