Den ena är modedesignern och filmregissören Tom Fords nya rulle, Nocturnal Animals. Hans andra film efter den hyllade En enda man från 2009 med Colin Firth och Julianne Moore. Nya filmen är något annat, en mörk, mystisk noir-historia som baseras på romanen Tony and Susan (1993) av Austin Wright, som handlar om den uttråkade galleristen Susan (Adams) som en dag får ett paket med en bok i, skriven av hennes ex-man Edward, och när han (och vi i publiken) dras in i den fiktiva historien som är våldsam, hemsk och hämndlysten, slungas Susan tillbaka in i hennes mörka förflutna.
Precis som man förväntat sig när det handlar om något nytt från Ford, är filmen dödligt snygg, en njutning för ögat och tillsammans med ett nattligt Los Angeles och ett suggestivt soundtrack skapas en klassisk känsla av noir genom hela filmen. Särskilt första delen av filmen är extremt bra och man känner att det här kan bli hur bra som helst, sedan tappar den något i tonen, men tar sig åter mot slutet och på det hela taget är Nocturnal Animals en djävulskt snygg, fängslande och skickligt utförd thriller där det förflutna göder nuet och fiktion och verklighet går in i varandra.
Sverigepremiär på bio den 18 november.
Den andra Adams-filmen är något rejält extra... Den fransk-kanadensiske regissören Denis Villeneuve har gått från klarhet till klarhet och nästa år (eller början av 2018) kommer hans uppföljare till Blade Runner. Men hans nya film, sci-fi-dramat Arrival kommer etablera Villeneuve på riktigt bred front och jag blir inte förvånad om det kommer regna Oscars över detta mästerverk.
Filmer om besök av utomjordingar har det ju gjorts en hel del, många är ju rätt pajiga och få har kommit undan med hedern i behåll. Spielbergs Närkontakt av den tredje graden tillhör ju en av de bästa och även om Independence Day (1996) var underhållande när den kom så känns den idag ganska daterad och fånig.
Arrival är en invasions-thriller utan själva invasionen. 12 utomjordiska skepp samlas ovanför lika många städer världen över och skapar oro och lätt panik hos befolkningen och myndigheter. Men inget händer, skeppen bara hänger där de är och därför kallar militären in språkexperten Dr. Louise Banks (Adams) för att försöka ta reda på vad utomjordingarna vill. Tillsammans med fysikern Ian Donnelly (Jeremy Renner) tas de ombord skeppet ovanför Montana för att försöka prata med besökarna.
Arrival är en film som får dig att häpna. Man sitter på helspänn genom filmens två timmar utan att det egentligen händer särskilt mycket, det är ingen action direkt, utan Villenueve skruvar långsamt, långsamt och suggestivt upp en ödesmättad och något ångestladdad stämning som trycker ner dig i biostolen och får dig att kippa efter andan. Det är filosofiskt, symboliskt, nästan religiöst ibland, full av existensiella frågor och där språket, i olika former, spelar en stor roll. Fotot är makalöst, lika så soundtracket som är gjort av islänningen Johann Johansson, han låg även bakom den fantastiska musiken till Villenueves förra film, den mästerliga Sicario med Emily Blunt som drogbekämpande polis i Mexico.
Arrival är ett mästerverk, en häpnadsväckande film som påminner lite om Christopher Nolans Interstellar (2014) men som, i mitt tycke, slår den på fingrarna genom Villeneuves sätt att blanda storslagenhet med lågmäldhet, realism och en nerv som bygger upp en tät spänning och mynnar ut i en känsla av att bevittna ett mirakel.
När den ämnar anlända på svenska biografer är lite osäkert, men enligt imdb.com sker det 2 december.
GS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar