Once upon a time in...Globen.

KONSERT

ENNIO MORRICONE - 60 YEARS OF MUSIC TOUR
GLOBEN, STOCKHOLM, 20161128
Speltid: Ca 2 timmar inklusive paus
Publik: ca 8000
Betyg: AT AT AT AT AT

Foto: Göran Skoglund

NÄR DEN 88-ÅRIGE ITALIENSKE FILMKOMPOSITÖREN KLIVER UPP PÅ Globens scen är det första gången han ger en konsert i Sverige.  Att han fick ta emot Polarpriset 2010 räknas inte då han inte utförde någon form av spelning utan bara dök upp och tog emot ett pris.

Hur många gånger han man inte varit på konsert på Globen? X antal, om man säger så. Men aldrig på en konsert som den legendariske kompositören med över 600 produktioner på sin cv framför denna lite deppiga novembermåndag. En kväll som stundtals under konsertens gång bjuder på så vackra och sköna harmonier att det känns som en gnistrande sommardag inne i Globen.

För den breda massan är Morricone antagligen mest känd för att ha tonsatt många av Clintans spagettiwesterns från 60-och 70-talen, i regi av framförallt Sergio Leone. Och många av de stycken som Morricone, sittandes på en stol pga sin dåliga rygg, dirigerar fram hos den mäktiga symfoniorkestern från Tjeckien och den 75 män och kvinnor starka kören (Helene Stureborgs kammarkör och Stockholms Musikgymnasiums kammarkör) är kända filmlåtar från t ex Once Upon a Time In America, Den Gode, Den Onde, Den Fule, En Handfull Dollar, Harmonica - Hämnaren, 1900, Cinema Paradiso och The Mission, för att nämna några. Men minst lika många stycken är för mig, och känns det som för andra också, ganska okända och även om man tycker sig känna igen låten så är ofta filmerna de kommer ifrån okända.

Foto: Göran Skoglund

Det säger ju en del om Morricone vars musik nästan alltid varit större än filmerna han gjort musik till och med tanke på hur många hundratals filmer han tonsatt och hur många av dom som är av tveksam kvalité så är det mästerligt och fascinerande att så många av hans kompositioner överlevt under de 60 år han hållit på med musik och att så många uppnått legendstatus.

När svensk-födda italienska sopranen Susanna Rigacci kommer ut på scenen och sjunger ur Sergio Leones mästerverk Den Gode, Den Onde, Den Fule så är det som om hela Globen hotar att lyfta och sväva iväg. Och nära att jag brister ut i tårar. Det är så vackert och mäktigt.

Foto: Björn Bergenheim

Morricones musik står verkligen på egna ben och behöver inte ackompanjeras av scener ur filmerna och egentligen är det otroligt att hans kompositioner faktiskt funkar så bra som de gör, han blandar olika typer av musik med olika filmgenrer, hejvilt, och ändå blir det, allt som oftast, så mästerligt.

Att Globens akustik inte är den bästa för den här sortens orkester-konsert får man stå ut med och det är bara vid några små tillfällen som illusionen bryts.

Ennio Morricone behandlas av publiken som en rockstjärna och applåderna och hyllningarna är långa och många. Och när det är tyst i publiken så är det verkligen tyst, också en märklig känsla för att vara en konsert i Globen.

Foto: Björn Bergenheim

Totalt sett var detta en oerhört minnesvärd konsert, när det var som bäst var det som att befinna sig i en enorm kyrka där den tajta och grymt proffsiga Tjeckiska Nationella symfoni-orkestern plus den maffiga kören byggde upp en närmast sakral och religös stämning som gick att ta på.
Det var så vackert att man inte ville det skulle ta slut.

Även när Morricone spelade upp några stycken ur hans senaste filmproduktion, Tarantinos western The Hateful Eight, låtar som har en mörk, nästan ondskefull känsla över sig, så var det som att håren reste sig på armarna.

Mäktigt, magiskt Morricone!

GS.