Din stund på jorden

SMÅSTAD svensk film av Johan Löfstedt
Medverkande: Björn Löfstedt, Gunilla Carlsén, Kina Löfstedt, m fl.
Speltid: 87 min
Sektion: Discovery
Betyg: AT AT AT AT

Svensk biopremiär 20 januari, 2017

I Johan Löfstedts stilsäkra långfilmsdebut (som fått stöd av projektet Moving Sweden) blandas det dokumentära och det fiktiva. En döende pappa lämnar en videohälsning till sina barn och familjehemligheter och bekännelser kommer upp till ytan.

Filmen utspelar sig i Vadstena där alla i familjen lever och verkar. Elektrikern Björn kämpar med rädslor för och tala inför stort sällskap. I hans 55-åriga liv har han levt i skuggan av de äldre systrarna.

En av hans systrar är legitimerad sjuksköterska. Men sedan en tid tillbaka har hon kommit alltmer bort ifrån patienterna. Hon saknar det dagliga mötet med människorna. Och det administrativa känns inte riktigt meningsfullt. En annan syster jobbar med flyktingar. Hon har själv vuxna adoptivbarn från Sri Lanka.

Filmen börjar med pappans begravning och Björn ska hålla ett avskedstal. Han andas häftigt. Och paniken lyser i hans ansikte. Och när det är dags, så famlar han i ordens mörker. Han lyckas bara få ur sig ett enda ord - "Pappa"....

Det här är en makalös fin film om Livet och som hyllar det Moberg-ska och livsbejakande budskapet: Din stund på jorden. Ta vara på den tiden, ta hand om dina nära och kära och liknande. Imorgon kan allt vara över!
Men den betonar också något vi tycks glömma bort och tala om för både oss själva och andra - Det är aldrig försent och börja om!

 Detta är ju vad flera svenska filmmakare försökt fånga i åratal, men inte lyckats åstadkomma. Det har ofta blivit för mycket och saknats en avgränsning och framförallt - en egen och unik röst. I Johan Löfstedts film kommer allt på rätt plats. Han vågar utmana den normativa svenska filmen.....

Det blir en mycket personlig, stämningsfull hybrid av dokumentär och fiktion, och det blir här ren och skär poesi. Svensk magi. Mycket tack vare det egna material som han använder sig av, i form av VHS-filmer från resor, bröllop och Super 8 klipp, svart vita fotografier av sina verkliga släktningar. Det är också fiffigt att en av svågrarna till Björn går igenom bilder, filmer ifrån släktens "historia" och sitter och redigerar materialet.. Meta är ju aldrig fel!

Det är träffsäkert och begåvat skildrat av en liten svensk småstad, och en oerhörd bedrift och sammanställa detta komplexa och färgfulla släktalbum. Det är djärvt, kärleksfullt, smårolig, vemodig, innovativt och känsligt. Man gråter av både sorg och glädje.

Jag förvånas av skådespelarna som sägs vara släktningar till regissören, som mer eller mindre spelar sig själva. "Karaktärerna"  känns ju så väldigt levande och vitala, och ungefär som jag kände med amatörerna från Anna Odells Återträffen (2013). Man tror på varje ord. På varje scen. På varje blick. På  varje tagning.

Småstad är en film du absolut bör se, det är en finstämd och stärkande historia. Den sätter fokus på frågor som identitet och vad som håller samman en brokig skara släktningar. Försoning, förlåtelse, skuld och syskonrelationer blir centrala ämnen här. Med lätt hand axlar Löfstedt flera av tillvarons minst sagt knivigaste frågor. Suverän film! TA 


.