Hårresande bra americana!

HELL OR HIGH WATER amerikansk film av David MacKenzie
Medverkande: Ben Foster, Chris Pine, Jeff bridges m fl.
Speltid: 102 min
Sektion: American Independents
Betyg: AT AT AT AT

Svensk Biopremiär 25/11

"Hell or high water" är ett ordspråk som betyder ungefär, oavsett vad som än händer , så "kommer jag dit" eller oavsett vad som än händer , så "kommer jag göra detta". Detta ordspråk yppar sig på flera plan i David McKenzies utmärkta film. Det handlar dock om en och samma sak: j-ä-r-n-v-i-l-j-a.

Två fattiga bröder rånar banker i västra delen av USA. De försöker på så sätt rädda kvar deras skuldbesatta farm i Texas. Lillebrodern Toby (Pine) är nyskild och vill gärna se sina pojkar växa upp och få det bättre än vad han själv fick i sitt liv.

Storebrodern Tanner (Foster) har suttit inne på kåken , större delen av sitt liv, automatvapen är hans "instrument". Vem är han utan sin broder? Vem är han utan familjens ranch?

Nyligen har brödernas mamma avlidit. Tanner känner motstridigt känslor. Han sörjer med tårar i ögonen. Och han känner samvete. Han tjänade tid bakom galler när hon låg på "dödsbädden". Samtidigt vilar ett slags hat i honom.

  Två omaka texas rangers är ute efter "rånarbröderna". Den ene heter Hamilton (Bridges) och har nära till pensionen. Han andas tungt. Har sömnsvårigheter. Han retar sin betydligt yngre kollega, Alberto (Gil Birmingham), för sin mexikanska och indianska bakgrund. Med tiden ser Hamilton ett mönster i rånen. Bröderna väljer mindre banker och i mindre städer, och gärna inom samma bankkoncern.... I väntan på nästa "stöt" ägnar Hamilton och hans kollega åt ett samtal kring USAs historia. Vem tog landet ifrån vem? Och vad är det rånarna gör mot banken - egentligen?

Det här är en oerhört bra film med flera bottnar och den säger en hel del om dagens USA. Det är snabba lån, och det är en stor andel av befolkningen som har hamnat i "omöjliga skulder". Städerna eller samhällena ter sig som helt tomma och "döda" hålor. Kvar finns bara spruckna drömmar och en förljugen Amerikansk dröm. Girigheten mördar det mänskliga. Ängslighet över och förlora - väcker ökad individualism och "stängda dörrar". I en kapitalistisk värld blir vi alla förlorare.....Slavar till pengar och sedan dör vi....

Här finns även outtalat - en kommentar kring USAs vapenkultur..... Vem bär inte vapen i Texas? Snorungarna på bensinmacken. Farfar på besök på banken.
Men vem rånar banker i dessa tider, frågar sig de äldre herrarna på ett fik. "Det var länge sedan, någon höll på med sådant" säger en av seniorerna och grimaserar med munnen....

Prärielandskapen som osar längs motorvägen är en mäktig syn. Och det slår mig, gång på gång. USA är ett väldigt stort land. Och bara Texas känns oändligt stort. Man fascineras av människornas välvilja , generositet och förbryllas samtidigt av det oanständiga våldet, den råa och karga vardagen för många. Ingen utbildning, ingen kultur, ingen litteratur. Bara tv. Och kristen sådan.  Hamilton säger sig vara kristen, men han avfärdar TV-pastorn. "Gud tittar på amerikansk fotboll" säger han och byter kanal och släcker törsten med ännu en öl.

När man ser en film som Hell or hight water - vill man genast resa till USA och den amerikanska södern. Å andra sidan vill man inte vara där på plats. Inte bevittna de brutala beskjutningarna och klassklyftorna. Och inte heller se hur de som roffar åt sig fantasisummor genom ett klick som får  förfärliga konsekvenser. 

Filmen blir både en modern och uppdaterad western och en slags smart satir över bankerna och det finansiella cyniska spel som pågår i USA. Trots detta seriösa och viktiga ämne, lämnar inte filmen dig, humorlös. Flera scener kommer få dig och skratta gott. Här finns både rappa one-liners och käbbel och några ganska bisarra karaktärer som lämnar avtryck.

Hell or high water känns inte längre som - bara  - en filmupplevelse. Det känns faktiskt som man har varit ute på en resa. Du har fått besöka Texas och komma nära flera olika människors liv. Mött utsatta människor vars enda livsrecept blir och vilja till varje pris. Garantera att det omöjliga ändå måste gå.... Hur man nu gör det? Slutfinalen är högst rafflande, oväntad och smakfull. Det går i linje med Nick Cave och Warrren Ellis mustiga musik. Och det är en rad, ett citat som jag bär med mig ifrån den här filmen, förmodligen för hela livet: "jag har varit fattig i hela mitt liv, det är som en sjukdom som övergår mellan generationerna". TA