Kärlekens upp och nedgång i Porto

PORTO portugisk-fransk och amerikansk film av Gabe Klinger
Medverkande: Anton Yechin, Lucie Lucas, Franqoise Lebrun m fl.
Speltid: 75 min
Sektion: Discovery
Betyg: AT AT AT

Amerikanen Jake (Yelchin) och fransyskan Mati (Lucas) ses en natt på ett kafé i Porto. Passionen är glödhet. Han är en lösdrivare , hon är en studerande, varann vecka mamma. Vi får hennes perspektiv på deras möte, och hans version och även ett gemensamt kapitel.

 I Gabe Klingers (har tidigare gjort en dokumentär, Double play, om regissören Richard Linklater och hans vänskap med James Benning) långfilmsdebut, Porto, är tiden central och här leker han med kronologiska grepp  och vad som kunde ha blivit och hur det faktiskt blev. Hur blev det då? 

Det som gör den här filmen en smula egensinnig är ju just perspektivbytena och den uteblivna klassiska kronologin av ett kärleksmöte. Det blir nästan upp till oss i publiken som beskådar den vackra staden Porto och Kärleken som vandrar längs gränderna, och bilda oss en egen version.
Vad är önskningar? Fantasier? Sanning? Minnen? Och själva slutet på historien? Vi får en slags dramaturgisk labyrint....

Här finns ett mörkt och destruktivt kapitel. Den beskriver gränslöshet och när kärlek och närhet närmar sig - Galenskap.
 Passionen övergår till kontroll och ägandeskap. Och det blir närmast obehagligt och se. Den avvisade parten söker sig tröst hos en stackars ensam hund vid trapporna.
 

Flera scener, i synnerhet i filmens första halva doftar Richard Linklater och får mig faktiskt och tänka litegrann på hans omtyckta Before-trilogi. Men dialogen är inte alls lika vass här som i amerikanens filmer. Det är mer raka rör här och när Jessie och Celine föredrar fördjupande diskussioner väljer Jake och Mati och ligga.

Jake är en romantiker ute i fingerspetsarna, samtidigt framstår han som passiv aggressiv och det är något i hans krokiga kroppshållning, hungriga blick som skvallrar om hans labila form. Han saknar energi och livslust i rösten. Det är gott skådespeleri från Anton Yelchin.

Å andra sidan , vad är det den världsvana och Andie McDowell-sköna Mati ser i den neråtböjda Jake?
Kärlekens nyckfullhet har inga klara svar. Popgruppen Prefab Sprout har kanske uttryckt det bäst av dem alla: "what you see in me / you will never know / that´s the mystery of love"....

Mati röker självsäkert, ler som en filmstjärna och känns som en mångt mycket mer starkare part än vad amerikanen gör. Hon är beläst, citerar Proust, hon är omtänksam, glad på ytan, medan han känns nästan brysk i sina upptåg....

Det som förenar detta omaka par , är Ensamheten och längtan att finna en ny partner, och en kärlek som är varaktig. Så enkelt är det nog.

Jakes funderingar är långt ifrån oviktiga. Han tänker högt när han säger att han och hon inte spelar några roller. "Vi är bara som dem vi är - och vi behöver inte uppföra en fasad eller fejka. Vi kan vara oss själva med varandra", fortsätter han. Och har vi detta med oss när vi sedan tänker på sexscenerna i filmen, så blir dem inte helt onödiga i kontexten.  

Detta blev , dessvärre Anton Yelchins sista film före sin död. Filmen (som är producerad av Jim Jarmursch) är också dedicerad till honom. Anton Yelchin blev 27 år gammal. TA
TA