Djupt underhållande Hollywood-satir

Filmbolagsknutten Griffin Mill (Tim Robbins) sitter löst. Uttråkad till tårarna , möter han dagligen manusförfattare och lyssnar på deras manusförslag. Han behöver rädda sin egen karriär. Samtidigt får Mill obehaglig post. I breven hotas han till livet....

 Spelaren (1992) blev Robert Altmans stora come-back efter flera år av mindre framgångsrika filmer (bland annat en film om Van Gogh med Tim Roth). Hans Hollywood-satir är bitsk, intelligent, rolig och fylld av självdistans.

Greta Scacchi

Det är djupt underhållande och höra samtalen om ja skådisar (Michelle Pfieffer, Winona Ryder m fl) och se skådisar - spela sig själva (Julia Roberts, Bruce Willis, Andie McDowell, John Cusack, Angelica Huston etc.) Det vimlar av referenser till filmhistorien i form av filmposters och i dialogen  (Fritz Lang, Hitchcock, Orson Welles, Gloria Swanson m fl). Och nämner någon repliken "Traffic was a bitch" , efter du sett filmen, så kommer du garanterat och le.

Det drivs med allt som har med Drömfabriken och göra: Allt kan köpas. Och allt är makt och taktik. Rivalitet, Din väg avgörs på grund av dina kontakter, dina advokater och - lögner.
Tomt kändisliv. Skitsnack. Framgångsrika filmer ska ha stjärnor och lyckliga slut. Hollywood dödar konsten, i slutändan. Det blir en slags meta-film innan meta kom på modet, innan Spike Jonze och Kaufman tog meta till en helt annan nivå. Spelaren kan också ses som spännande thriller med spår av film noir. Det här är en film, man bara kan älska! TA